Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen frän mina informator sär. 619
ken åt eller drack, och salig Klementsson sade ofta: »älskade Fanina,
vår lilla Lina blir snart en riktig engel» - men, Gudi lof, hon fick
lefva, sin mor till tröst och glädje.»
Så talade rådinnan Klementsson.
Efter allt hvad man hört, skulle man tro, att den goda fru
svärmor blott tidtals såg om sin Lina och sin käre måg; men detta var
ej så egentligen händelsen; ty en visit på sex, sju månader i stöten
kan anses nästan som en bosättning, och rådinnan hade nu varit på
Gyllebo sedan Maj - och nu var det November. Naturligtvis kunde
hon ej underlåta att dela barnens julfröjd, och sedan blef det så kallt,
halt i backarne eller krakigt, att det ej kunde komma i fråga att resa
på vintern. Hon hade redan nämnt, att hon på läkares råd nästa
sommar skulle genomgå mjölkkur på landet, och hvar kunde passa
bättre än hos sina barn på Gyllebo?
Patron hade således allt möjligt hopp att få behålla sin älskade
mamma qvar minst ett år - om ej för alltid - och dessutom två
svägerskor, mamsellerna Alexandra och Napoleona Klementsson, samt
sin svåger, unge Napoleon Fiasco, min discipel.
Sanningen att säga, jag just fann mig väl med min Napoleon
Fiasco; han, liksom hela slägten, hade, oaktadt en frisk kropp, en
mycket delikat natur och fina nerver. Arbete var något, som
synnerligen hemsökte hans nervsystem; han fick ondt i hufvudet af läsning,
kunde skada ögonen genom att se på kartor o. s. v. Mer än en gång,
under den månad jag varit i huset, hade det hållit på att bli
uppträden mellan mig och mamma, som dock ej ännu alldeles på allvar
gripit verket an, utan endast kortare eller längre tid varit tyst och kort i
sina svar, då unge Napoleon Fiasco varit inne och sqvallrat, att han
fått en för lång lexa.
Rådinnan ombytte ofta uppförande, och således hände det, att
jag ett par dagar var i verklig onåd, men strax derpå invigdes jag i
alla förtroenden. En ganska intressant ställning för en informator.
Patron återkom - han syntes något förlägen. »Posten är
kommen. »
»Ack! är der bref från Soresta? Mina barn täfla i kärlek för
mig», yttrade rådinnan.
»Nej, inte så egentligen - men, hm - om nu Lina inte blir
frisk; det var en faslig hufvudvärk hon har - jag var inte menniska
att få henne att tala,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
