Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen frän mina informatorsar. 6^3
en krympling - och kallades på bruket, man och man emellan, aldrig
för annat än »knytet».
Som vanligt hade lådinnan en lång historia om en amma, som
släppt barnet - den vanliga ursäkten för att mamma sjelf vårdslösat
sitt barn, och, som vanligt med dylika, fick barnet på många sätt
umgälla sin olycka. Det är vanligen rågan på bördan, att vårdslösheten
qvittas med hårdhet.
Alexandra var således, oaktadt sitt vackra namn, utskjuten af mor
och syskon, en varelse, som modren dags dagligen bad Gud taga till
sig, emedan hon sjelf icke hade någon glädje af sin »stackare».
Vanligen vill man transportera på Gud det sämsta man har; det anser
man godt nog. Sålunda bad patron ofta nog, att Gud måtte ta
den kära svärmodern till sig. Patronen hade troligen i sjelfva
brudstolen tänkt på en snar möjlighet af att Gud skulle taga patronessan.
Med ett ord, alla ville bli befriade från någonting obehagligt och badö
så der. Det kallas ej att missbruka Guds namn; men hvad är det?
»Låt bli det, svåger», sade den stackars flickan och försökte att
höja opp sitt mellan axlarne nedpressade hufvud. * Olyckan är ju icke
så stor; låt mamma och systrarna råda, upplåt kassakistan och låna
ihop hvad som behöfs för rummen. Ack, svåger, jag skall hjelpa er.
Magistern der hjelper också, det är jag säker på. Så här får det ej vara.»
Den lilla vanlottade figuren tycktes mig så ädel, att jag nästan
ville tro, det allt, puckeln, det lillgamla ansigtet, de spindelmagra
händerna, var en förklädnad, och att innanför ett ungt, ett godt, ett skönt
barn gömt sig.
»Mamsell Alexandra har rätt», yttrade jag, som hittills nära nog
varit tvungen att vara ett stumt vittne. »Mamsell Alexandra har rätt
- vi skola hjelpas åt - jag skall göra allt hvad ni önskar, patron,
blott vi få sakerna i ordning.»
»Nå, godt, nu skall magistern gå opp med svåger på hans
kammare och afvakta, att stormen lägger sig, och i morgon, svåger, så få
vi annat att tänka på. När var det han skulle komma?»
»Den fjerde.»
»Nå, det är ju åtta dagar dit. Godnatt svåger!» - och med
dessa ord försvann den vänliga själen.
»Ser magistern! det der lilla välsignade knytet - hon är bäst,
hon», sade patronen lugnare. »Nu gå vi opp på mitt rum och ta ett
parti bräde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
