Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626 Berättelser, skizzer och noveller.
»Gud ske lof och tack», sade rådinnan, »nu kunde vi taga emot
hans majestät. Bjudningarna äro affärdade och mat och vin ha vi,
Gudi lof.»
Vi voro som i ett Arkadien. Fru patronessan beklagade sin lilla
gubbe, som haft så mycket besvär, och patron var glädjen sjelf, fastän
allt detta slagit ett djupt hål i hans kassakista.
»Bref med posten, svåger», sade Napoleon inträdande, kastande
ett bref på bordet.
»Det är från lagmannen», yttrade brukspatronen; »troligen ett
bud.» Bryter brefvet.
»Högädle herr brukspatron!
Med dagens post har jag fått den sorgliga underrättelsen, att herr
grefven och landshöfdingen i anseende till sin svärmoders hastiga
frånfälle uppskjutit sin resa och efter all anledning begär permission, för
att först i vår mottaga sitt län. Jag hoppas, att herrskapet icke gjort
sig allt för mycket besvär och förblifver etc. etc.»
Brukspatrons ansigte, eljest rundt och välmående, förlängdes
ungefär som det ser ut då man speglar sig i bottnen på en silfver sked.
Hans runda ögon tittade på fru svärmor, sin hustru, svägerskorna och
på mig. Ingen af oss hade till en början just betydligt att säga. Det
blef en tystnad på en half stund.
Slutligen började fru svärmor: »således äro vi dragna vid näsan
af min käre mågs lagman. Min käre måg har en egen förmåga att
ställa till trefligt för sina fruntimmer. Nu ha vi hela huset fullt af
mat och viner, lånade möbler, lånadt silfver, lånadt duktyg, kokfru,
symamsell, bjudna främmande - ack! du himmelens Gud, hvarför
skulle jag öfvertala dig att ta en menniska, som du bör hata? Ack,
förlåt Lina, förlåt din mor!»
En högst rörande scen uppstod, under hvilken mor och dotter
höllo hvarandra i famn och blandade sina tårar.
Patron, som tyckte att han ändå borde göra något, steg upp och
sade: »det gör ingenting, ta mej f-n det gör någonting; kostar gör
det - men det får gå, sa’ Trasrnan. Tyst nu, mamma - tyst nu,
min egen Lina», tillade han och ville skilja dem åt.
* Låt bli mig, vilddjur! Vill du hindra en mor att trycka sin
egen dotter till sitt klappande hjerta? Du är ingen menniska, du är
en varelse från afgrunden. Du göder dig och du gläder dig åt vår
ångest. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
