- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
639

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett snilles vänner. 639

inblåste en lefvande ande i vetenskaper, som man förestält sig vara
af endast trä, så länge man sett dem från den vanliga sidan; men
Waldner vände dem omkring många gånger, lät frågorna få alla möjliga
grader af belysning - och är ej allt vetande slutligen väl annat än
en i vår andliga natur, en gång af skaparens finger ritad inskrift, som,
nu utplånad, liksom den af Rafn nu lösta inskriften på marmorlejonet
från Piraeus, fordrar olika belysning och upprepade försök för att tydas?
Den är ett snille, som bringar ljus med sig sjelf och så studerar den
nötta runan, under det att hvardagsmenniskorna stå der och - finna
allt ihop »slätt och jemnt».

Sådan var Waldner utan »vännerna».

Ingenting var deremot odrägligare, än att träffa Waldner i
vännernas sällskap. Det gladde honom att se andra glada, och då han
blott med ett par ord kunde glädja hela samlingen - hvarför icke?
Det kostade honom ju ingenting att strö ut snillets guldkorn åt sina
vänner - derför gjorde han det. Sanningen att säga, hade Waldner
sjelf intet sällskap af sina »vänner»; de voro lika litet sällskap åt
honom, som klienterna egentligen äro sällskap åt sina mecenater; men
de voro hans svit, hans följe, hans drabanter, som, mörka i sig sjelfva,
lånade sitt ljus från honom och kunde skryta med att de »mång
hundrade gånger» ätit och druckit ihop med Waldner, »som var ett
förbannadt godt hufvud och mycket rolig karl.»

Vår fotresa till Malmö begynte. Waldner var hvad man kallar
riktigt uppsluppen, infall och qvickheter störtade fram som
blomsterregnet ur ett omvändt ymnighetshorn - alla voro glada, vännerna
stormskrattade, äfven jag kunde ej låta bli, och lilla Gliningen flinade
så godt han kunde, troligen derför att han fått höra att skratt var en
helsosam rörelse för magen, och äfven derför att han ville ta. seden
der han kom.

Nu är det med professorer som med andra menniskor: att de ha
sina egenheter ibland; men de äro i det fallet olyckligare än andra
menniskor, att de observeras af en hel hop glada själar, som ha
mikroskopisk finhet i att upptäcka just egenheterna. Dessutom äro
de satta som busar öfver dessa glada själar, som, om de ej kunna
af-skaka bojorna, åtminstone vilja skratta, så att de kännas mindre.

Herrar professorer äro allt derför hårdt ansatta af herrar studenters
skrattlystnad, utan att de dock på något sätt behöfva frukta, att
ej dessa samme herrar studiosi hålla hjertligen af dem, när de förtjena det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free