Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648 Berättelser j skizzer och noveller.
till; glada stycken, då hjertat håller på att sprängas af smärta; men
då är jag som skarpast, då är jag, som den der karlen påstår, originell,
snillrik - det kan just en sådan der figur, som gift sig till tryckeriet,
säga - ha ha ha! Vår Herre delar kuriöst ändå. Jag är inte dum,
jag har kunskaper, jag har arbetsförmåga, jag arbetar ut mig - och
ändå - men likgodt - farväl med dig. Gud signe dig, gamle vän -
det var bättre, då vi sist sågos.»
»Du har uppoffrat dig för dina så kallade vänner.»
»Vänner! hvar har man sådana? Vampyrer, som suga
hjerteblo-det, ha ha ha! - vänner - har du läst berättelsen om myrornas
ekonomi?»
»Nej!»
»Jo, ser du, ettermyrorna äro små, men ilskna, de snappa derför
opp en och annan af de stora skogsmyrorna för att ha dem att dra
lass och hjelpa dem att bita dem de hata. För denna hjelp får
skogsmyran bo i stacken - ha ha ha! Så ha mina så kallade vänner gjort.
Pygméer i förmåga, men med stora, anspråk, vilja de alltid flyta ofvanpå.
Af sig sjelfve duga de till platt ingenting, huru de än rota sig
tillsamman; men de fånga en och annan stackars skogsmyra, och den skall
nu hjelpa dem för att yta deras harm mot personer, som de förmoda
icke ha nog respekt för deras förmåga. Ilskan är också en förmåga,
den ega de, och nu måste jag - skogsmyran - dra lasset och »på
mångas begäran» hugga tag än i den ene, än den andre, som
misshaga. Så var det vid prestvalet här, som Tulpan talade om. Man
narrade mig att förlöjliga en af de sökande, som nu är kyrkoherde i
Wiksund; man berättade mig tusen historier om honom; han
framstäldes som en usel, en dålig menniska, en narr - jag trodde det;
ty inte viste jag, att mannen var en gammal ärevördig gubbe, den
mest förtjente, lika litet som jag viste att pastor Hippelman, den ende
medsökanden, var köttslig kusin till Tulpan; men nu vet jag det. Jag
har råkat den gamle presten, han förebrådde mig ingenting, han blott
smålog mildt och sade: »magisterns vänner göra er mera ondt än alla
edra ovänner kunde göra.» Gubben i Wiksund hade rätt.»
»Ja, deri har han rätt - akta dig för dina vänner», sade jag.
»De begagna dig blott som ett verktyg för sina afsigter, och då hatet
och klandret, då det allmänna ogillandet blir följden - då är det du,
som får bära hundhufvudet.»
»Ja, deri har du allt rätt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
