Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 Berättelser, skizzer och noveller.
»Bra, mycket bra, madam hon pysslar om mig i min svaghet, och
mat får jag också.»
»Ja, det är prosten i Wiksund, som skickar in de bästa bitarne.»
»Jaså han P» sade jag, plötsligen påminnande mig namnet.
»Ja, just han», sade Waldner.
»Ja han tittar alltid om magistern, då han är i staden. Herre
Gud, om vi bara fått honom i stället för den här Hippelman», sade
gumman.
»Gå ut, lilla gumma», sade Waldner vänligt, »jag vill tala ensam
med min vän.»
Hon gick.
»Det är bra, sade jag», återtog Waldner; »men det blir snart
alldeles bra, då gubben i Wiksund ger mig tre skoflar mull - det blir
den sista tjensten han skall göra den, som en gång för »vännernas»
skull kastade sig öfver honom.»
Jag hade intet att säga - döden stod tecknad i min väns
utmärglade drag.
»Vet du, nu har jag fått tid att bli riktigt klok. Jag har aldrig
förstått lifvet; men nu -»
»Förstår du det lika litet - nej, Waldner, snillena äro,
olyckligtvis för dem, lyckligtvis för menskligheten, ljus, som sjelfva brinna ner,
under det de lysa och tjena andra. Ljuset kan vara lika bra och lysa
lika klart, om det kommit under en skäppa, som om det står och
brinner på ett altare.»
»Ja, du, jag har kommit under skäppan, jag.»
»Nej, icke då du var dig sjelf - det ädlaste af din varelse har
du ändå offrat för det goda - det är slagget, guldhaltigt äfven det,
som dina vänner gjorde sig tillgodo.»
»Jaså, jag är icke klokare nu än förr!» frågade Waldner, som
tycktes riktigt lägga an på att vara rätt förnuftig, då han låg på
sotsängen.
»Du är ett snille - och ett sådant kan aldrig sänka sig ner till
vanlig klokskap. Släpp in en fri himmelens fogel i en menniskoboning
- kan han, som flyger, begripa hvad en trappa duger till? - kan
väl han, som är van att flyga i fria rymden, fatta, att en glasruta står
emellan honom och naturen? - och derför slår han bröstet mot
henne - eller kan han begripa, att han ser sig sjelf, då han sitter
hackande på kanten af en spegel ? - Således, Waldner ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
