Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett snilles vänner. 651
»Ja, kanske. Nå, likgodt, jag tänker att dö snart >
»Och du läser nu - är det en psalmbok?»
»Psalmbok - åh ja, jag har en sådan också, och läser ofta deri.»
»Men boken der? - läser du för ditt nöje?
»Den här boken - för nöje? åh ja, så skulle de fleste dömma;
men så är det ändå icke; jag läser för att se huru det egentligen varit
fatt för mig. Ser du, gamle vän! Du kanske kan begripa det; men
ingen annan gör det. Jag tviflar på, att någonsin förut en dylik bok
legat på en dödssäng. Det är ett häfte af den »glade» skalden -
Wilhelm von Brauns skrifter.»
»Braun?»
»Ja, du. Hör på bara - när du kom, så var jag väl rödögd -
men hör här», och han läste:
»Jag har dock bättre stunder, men sällan komma de,
Och det är bra, ty pinsamt är det likväl att se
In i sitt eget hjerta, när det på rosor härjadt
Af synd och sorger blifvit, och törnen blott man bergat.
Jag syndat har i lifvet, jag syndat har i sång,
Men mina vänner hade dock skulden mången gång.
Rösten bröts. Waldner kunde ej läsa mera; ty några stora,
barnsliga tårar föllo ner på det uppslagna bladet. Han torkade sig hastigt
i ögonen; jag skulle ej se det - han torkade bort droppen på bladet
och sade med ett bittert smålöje:
»Jag har lånat boken på lånbiblioteket - det får ej komma fläckar
i henne. - Nå, är det ej allvar kanske - kan du skratta åt den
glade skalden, äfven då han målar med sitt hjerteblod?»
»Nej.»
»Och ändå - denna själens pinohistoria »satt på glada rim»
kommer hela vår samtid att gapskratta - det är omdöme, det. Ack
min Gud, huru platt är icke allt nu för tiden! - Förr begrep man,
att den äkta humorn är djupt allvar; nu tror man, att det är en
slagdänga; man dansar polska, då det pressade hjertat med skratt söker
bortblanda sin klagan.»
Jag lemnade honom. Fjorton dagar derefter läste jag i en af
hufvudstadens tidningar: »Författaren Magister Waldner har, efter en
längre tids sjuklighet, aflidit. Hans skrifter lästes med nöje för några
år sedan. Hans talang var endast ögonblickets.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
