Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 661
någon. Trädgården, den der som ligger midt för hans fönster, är hans-,
vi hafva afstått den åt honom, der har han sitt eden. Margaret,
Margaret, sök ej att intränga dit i hans stilla rike.»
»Jag blygdes för min nyfikenhet och frågade aldrig mera.»
Med dessa ord tystnade tant Margaret.
»Nå, min bästa tant, mera.»
Hon småskrattade. »Jag vet ej mera.»
»Hvad?»
»Kära du, du ville ju höra en spökhistoria, något, som kan reta
inbillningen - nu har du fått en sådan.»
»Men tant», började jag, »har jag verkligen så illa försyndat mig,
att jag ej kan få veta mera om den ’grå mannen’, så straffa ej alla
för min skull.»
»Nej, tant, gör det ej», bönföllo de andra. Tant Margareta
skrattade, såsom hon plägade, då hon var glad, och det var hon ofta.
»Nej», sade hon, »jag vet ingenting mera om den grå mannen;
men neka mig, om ni kan, att det der låter en smula spökaktigt;
dessutom så - emellertid, barn (hon kallade, då hon var riktigt god,
alla yngre för barn), emellertid, barn - det är långt qvar på qvällen,
ty så här på hösten och i dessa klimat går solen tidigt ner och natten
inbryter här, när det ännu är soligt på Lombardiets slätter och full
dag på Alpsluttningen. Jag vill i stället berätta för er om Flickan
från Milano.
»I medlet af förra århundradet, innan Napoleon skapat och tiden
förstört ett italienskt konungadöme, var i det nu så olyckliga Milano
en fest till firande af romerske kejsarens namnsdag. Hela staden var
i rörelse, guldprydda vagnar, förspända med hvita hästar, på hvilkas
hufvuden strutsfjädrar svajade, körde sakta mellan en dubbel rad af
schweizergarde till domen, der högtidlig gudstjenst skulle firas. Deras
rullande hördes ej på de släta gatorna och under folkets sorl, då det
strömmade åt samma håll som ståthållaren och hans svit. Alla
klockor ringde; musik-kårer, placerade på alla Milanos öppna platser, läto
höra glada marscher, allt jublade och sjelfva solen, som eljest bränner
på stadens marmorberg, hade betäckt sig med lätta silfverskyar, som
långsamt seglade på det blå och skyddade folket för värmen, alldeles
som sidentälten öfver åskådarnes hufvuden på Roms gamla arena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
