Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662 . Berättelser, skizzer och noveller.
»Nära domen, på det irreguliera torget, som utgör dess öppna
plats, stodo tvenne män, som tydligen voro främlingar. Den ene var
en högväxt yngling. Redan hans ljusa hår, som oaktadt tidehvarfvets
barbariska bruk icke var pudradt, bevisade att han var en nordens
son, om också ej hans smidiga gestalt, hans spänstiga, men dock fasta
muskelbyggnad, de blå ögonen och. hela detta uttryck af frisk
trotsighet, som utmärker nordbon, röjt, att han ej tillhörde södern.»
»Tack, tant, nu äro vi inne på historien», inföll jag; »och den
andre var - var ...»
»Den andre», fortfor tanten, »var en helt annan gestalt; han var
flera år äldre än sin följeslagare och egde hvarken dennes friska och
lefnadsglada utseende eller hans utpräglade nordiska drag. Han
tycktes mera tillhöra klimatet, passande bättre på den taflan än den andra.
I hans, visserligen ej svarta, men gråa, allvarsamma ögon såg man ej
en gnista af ungdomsglädje, tvärtom, ett drag af smärta, blandadt med
svärmeri, något som ofta paras.
»Folket, som strömmade förbi främlingarne, fäste sin
uppmärksamhet på den unge, som, klädd i en lika lätt som elegant drägt,
genom sin längd och sitt utseende gjorde sig bemärkt.
»Det är ändå underligt», yttrade den unge skrattande, »att se
detta glada, lustiga folk. De äro i samma ställning som vi under
Kalmarunionen, kanske ännu sämre; ty språkolikheten är större -
och ändå leker det, lefver det ett gladt ögonblickslif. Jag föreställer
mig just om våra uppländingar, dalkarlar eller hvad vårt envisa,
sjelfständiga folk heter, skulle i sådan yr glädje följt en dansk ståthållare,
som man här följer en tysk. Sjelfva schweizergardet är ju en
förolämpning; man tror ej mycket sitt eget folk, då man bildar garden af
främlingar.»
»Den äldre såg upp. »Ni dömer rätt, bäste Felix; det är dock
en stor skilnad emellan nordens och söderns folk, mellan ihärdigheten
och häftigheten, mellan en frihet, som utgör ett nationelt grundbegrepp,
och friheten som en flyktig idé. Vi der hemma tåla ingen yttre,
tvingande makt, vi lyda blott oss sjelfva och den regering som är vår.
Italienaren deremot kastas hit och dit, än herskande öfver en hel verld,
än slaf under några få, tål intet eller allt - det beror på
omständigheterna. Hör vivatropen för ståthållaren när han träder ur sin vagn.
Det är ett beskedligt men barnsligt folk. Skola vi gå in i kyrkan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
