Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666 Berättelser, skizzer och noveller,
»Gerhard satt länge försänkt i tankar; ändtligen steg han upp,
gjorde några slag på golfvet och suckade: »Gud låte oss en gång
åter komma hem; detta slutar aldrig väl.»
»De begge resande, signor Alboni - den sköna Fransiscas farbror
- och hon, hade intagit några rum i ett af stadens tomma palatser,
som nu uthyrdes, under det att egaren i Wien uppvaktade vid
kejsartronen och sökte lyckan på norra sidan om Alperna.
»I den stora salen brann en alabasterlampa i taket och spred ett
halfdunkel öfver rummets tunga prakt. De begge unga voro ensamma,
ty Felix hade mutat portvakten och betjeningen, och fick derför veta
när signor Alboni var borta. Det första besöket hade förskräckt
Fran-sisca; men då detta aflopp lyckligt, så fruktade hon mindre än förr -
och när fruktar väl kärleken? Felix var ock allt för mycket ridderligt
sinnad att gifva den unga flickan orsak till misstroende eller fruktan,
och hon, ännu blott ett barn, fader- och moderlös, utan stöd i hela
verlden, utan förtroende till sin farbror, som var lika inbunden som
artig och förekommande, slöt sig derför med hela oskuldens hängifvenhet
till den öppne, hjerteglade nordbon, som i rang var hennes like.
»Men ni är ej glad i afton, bäste Felix», yttrade hon vid ett af
dessa hemliga möten, »ni ser så sorgsen ut - säg Fransisca orsaken
till er förstämning.»
i Felix smålog. »Jag vet ej någon orsak, men en har jag; säg,
älskade Fransisca, vill ni följa mig till mitt land?»
»Jag får icke, man skall aldrig tillåta det.»
»Men hvad hindrar?»
»Min tro», sade den sköna flickan och slog ned ögonen.
»Er tro, sköna Fransisca? Jag vill ej tvinga er tro, undantagandes
om ni icke tror mig.»
»En blick blef svaret - en blick full af tro och kärlek.
»Felix tryckte hennes hand till sina läppar. »Således ej er tro.
Hvad hindrar er att bli en baronessa Ankarstjerna, fastän namnet är
svårt att uttala?»
»Fransisca dröjde med svaret; men Felix såg en tår långsamt bana
sig väg under de långa ögonhåren.
»Hvad, Fransisca, för Gud, för alla helgons namn, tala - tala då.»
»Min onkel - jag är rik, han fattig - han tillåter ej.»
»Ni rik? Nå väl, jag har nog, låt honom behålla sin rikedom»»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
