Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 687
pande öfverstinnan - »du förstår huru. Se» - nu drog hon fram
en väldig pirat och satte sig på huk på golfvet - »kom nu hit, lille
Otto!»
»Se så», tillade Öfverstinnan med en allvarsam blick på gossen,
som ej tycktes ha lust att gå, »Otto, gå fram till snälla tant Mimmi
- och du, Adelaide - nå, barn.»
»Ack låt dem komma! Se här har jag en drufklase, som jag bröt
af stammen derute på Berndtstorp - och der är ett skönt orangen.»
Och med dessa ord drog hon riktigt nog upp en strut, som såg
temligen genomblöt ut. »Ack! oaktadt all aktsamhet, så ha några drufvor
gått sönder - se så, Otto» - stoppar ett par drufvor i gossens mun
- »och du, lilla Adelaide» - likaledes i hennes mun - »vi skola
akta mammas hvita golf» - åter uppstigande och åter rättande lockarne.
»Men förlåt» - hon neg för mig.
»Öfverstinnan presenterade mig.
»Öfverstinnan presenterar icke mig», sade mamsell Mimmi, »men
det är detsamma. Jag heter Mimmi Qvistbäck och är husets bästa,
innerligaste, sannaste vän - ja, jag är allas vän, som fatta mig; vi»,
tillade hon och klappade mig, »vi begge skola snart förstå hvarandra,
vara något för hvarandra. - Hvad, mamsell läser? Ah, herrligt!» -
det var en fransk roman, det såg jag nu först - »ja, det är endast
här man ser en sådan läsning - en sådan odling af själen, af
känslorna, men hvar är öfversten? - man sade mig der ute, att han var
hemma.»
»Ja, han kommer väl snart; men slå dig nu i rö, söta Mimmi.
- Du förlåter att barnen skräpat ner.»
»Ack! låt barnen leka - deras oskyldiga nöjen ha aldrig
besvärat mig.»
»Det är tid att beskrifva husets innerligaste, sannaste och bästa
vän.
»Det var en liten figur, klädd i en alldeles egen drägt både till
snitt och färg. Man såg att mamsell Mimmi på samma gång ville
vara både modern och egen, tvenne saker, som ej passa ihop. För
öfrigt var hon liten, mager och blek samt försedd med ett par ljusa
ögon och hade, då hvarje menniska måste bära hamnen af ett djur,
i allra närmaste måtto likhet med en fisk, då ännu färgerna skifta på
ryggen.
»Du kan icke, lilla söta Emma, föreställa dig huru välkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
