Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^92 Berättelser, skizzer och noveller.
då man på en hel månad, en hel månad, ej råkat sina bästa vänner,
så ... Dock, Margret, vill ni följa mig till en usel familj här i
bakgatan ? Ni kunde bli mitt lilla ombud i det huset, omhulda dem, råda,
förmana, leda* det arma folket till dygdens öfning, till kristligt mod och
kristlig försakelse.»
»Mycket gerna», yttrade jag, som såg att öfversten önskade det.
Efter många tal om föräldrar och barn fick Mimmi på sig hatten och
schalen, stoppade de sista drufvorna i Ottos mun och försvann under
löfte att titta in då och då.
»Bästa Margareta», började mamsell Mimmi, då vi gått ett stycke,
»öfverstens är ett högst estimabelt hus.»
»Ja.»
»Ack, hvilken skada, att Emma ej är fullt förstådd - hon måste
lida mycket.»
»Nej, det vet jag ej af.»
»Ni är delikat, bästa Margret; men det är gifvet att hon, en
person med fin bildning, med talanger och så vidare ...»
»Ja, dem eger hon.»
»Ja, men det är, säger jag, gifvet att hon måste lida - det var
väl, att ni kom dit - att hon har någon i sitt granskap, som kan
fatta hennes inre, bli hennes förtrogna, bli hennes allt.»
»Men öfversten?»
»Öfversten, ja - åh, en herrlig menniska; men han är en annan
natur, en gammal militär, en menniska med mera kärfva och torra
nerver - som ej kan fatta det silkeslena, det mjuka, det graciösa hos
sin hustru. Ack, bästa Margareta, sällan, oändligen sällan träffar det
så, att tvenne själar sammangjutas till en - och - äktenskapet är en
olycka då detta ej händer - också låter den bli, som är klok, som
kan beherska sina känslor eller rättare deras berusning. Här bo de
olycklige», afbröt hon tvärt, stannande framför en koja. »Här skall ni
få se en ädel, uppoffrande qvinna, som aldrig tänker på sig, utan blott
på sin ovärdige make - en tyrann, ett vilddjur; men jag har talat
vid honom, jag har rört hans hjerta, och sist jag var här föregick en
försoning, som - men låtom oss gå in.»
»När vi kommo in, satt der en i högsta grad smutsig qvinna i
kretsen af några likadana barn. De hade framför sig ett fat potatis
och tycktes äta med god aptit. - »Åh, herre Gud, se mamsell Mimmi!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
