Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 695
hon fick ett temligen betydligt arf, som gjorde henne oberoende. Nu
är hon, som Margaret ser, redan äldre.»
»Åh ja», inföll öfversten, »hon är nära fyratiotalet.»
»Ja, kära du, derför har hon sitt värde; men deri har Sallern
rätt, visst är hennes vänskap ibland litet besvärlig, särdeles om man
råkar få sjukt; ty då måste hon vara med.»
»Det är väl annars», inföll öfversten, »förbannadt klart, att om
man har sjukt och behöfver hjelp, så ber man sina vänner att lemna
den; men det tycker Mimmi ej är nog - hon och sjukdomen komma
in i huset på en gång, så att det blir en riktig pestilentia ihop -
och begge komma lika objudna. Jag kan inte begripa dylikt folk, som
anse sig så rent af oumbärliga, att de ej lemna en menniska fred på
sjuksängen en gång, utan öfva barmhertighet och ömhet på en
menniska, ända till dess de väl få nöjet deltaga i svepandet.»
»Men, Sallern, hon menar ändå så innerligen väl, det bör man
ändå betänka; hon offrar tid, mödor, hon vakar, passar upp,
uppoffrar sig sjelf för att vara andra till nöjes, för att göra andra en glad
stund.»
»Ja, dermed lyckas hon alldeles förträffligt - då hon går sin
väg.»
»Käre Sallern, det låter ju alldeles fasligt - och ändå, hvem vet,
om inte ni begge blifvit ett passande par? - Min gubbe har en tid
inte tyckt så illa om lilla Mimmi.»
»Öfversten strök sig om hakan. - »Hm, det var också f-n så
längesedan - ja bevars, för en, låt se, tjugu år sedan, såg hon inte
så galen ut, och jag dansade med henne på balerna, och -»
»Och höll på att fria», skrattade frun, »jo jo, Sallern. Mimmi
har ej så orätt, när hon talar om karlarnes obeständighet och huru
deras tycken ändras med hvar minut och att den är en dåre, som
någonsin tror på en karl.»
»Åh, det lär väl ingen bedragit henne heller.»
»Men Gud vet hvad du sagt till henne en gång då ni dansade
’fria valet’.»
»Fria valet?» frågade öfversten, »har jag dansat fria valet med
henne ? »
»Ja visst, gode gubbe - ja, ja, herrskapet må ha sina små
hemligheter mellan sig, jag har ej sökt utforska dem, fastän Mimmi
hundrade gånger gifvit mig anledning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
