Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698 Berättelser’, skizzer och novcher.
tittade in; men, herre min Gud, gumman Görlander - hvilka
bröstplågor - ack! hvilka lidanden - ack! Emma, hvad har jag ej lidit
under dessa dagar - men det vet jag, att jag ej lemnade henne ett
ögonblick, att jag intill det yttersta gjorde min pligt.»
»O, hon dog väl ordentligt», yttrade öfversten; - »jag får
presentera min systerson, konglig sekreteraren Alfred Bergin från Stockholm.»
»Ödmjukaste tjenarinna! Åh, herr konglig sekreteraren vet väl
redan hvem jag är? - vänskapen är så sällsynt här i verlden, att
antalet i vänskapens trånga ring snart är räknadt. Ack! det är en
verklig lindring att få tillbringa några ögonblick inom en lycklig familj
och se små snälla barn. Hur är det, Otto? I dag har tant icke några
drufvor, men hon har samma varma hjerta som alltid.»
»Nå sitt, lilla Mimmi», bad öfverstinnan.
»Tack, goda, kära vänner; du må tro, Emma, att den stackars
gubben lider förskräckligt - han står nu vid grafvens brädd, utan
en vän, utan ett stöd, en förtrogen, intill hvars bröst han kan luta
sitt trötta hufvud. Det är emellertid obegripligt med menniskor, som
riktigt pina andra med sin vänskap.»
»Hur då, lilla Mimmi?» frågade öfversten.
»Ack jo, inte bör jag säga något om de inre förhållandena i ett
hus, der jag åtnjutit så mycken vänskap, som inom hofkamrerns familj;
men, mina vänner, den här fru Qverthal, som lär vara salig
kamrerskans kusin på mödernet – ni känner fru Qverthal, som är enka
efter aflidne kassören Qverthal?»
»Ja», blef öfverstens och öfverstinnans svar.
»Nå, hvad tycks, fastän jag var der, fastän hon tydligen såg att
hon var öfverflödig, ty två kunna ej göra en syssla, så var man ej i
stånd att bli henne qvitt, utan hon hängde vid som en kardborre.
Den stackars döende hade ingenting annat att tänka på, än att kaffet
skulle räcka. - Herre min Gud! jag sade rent ut till fru Qverthal:
min bästa fru Qverthal, jag inser det nit, den kärleksfulla ömhet, sade
jag, som drifver er hit; men med Guds hjelp så orkar jag ensam med
alltihop. Den döende bad och besvor mig att något hvila mig, att
gå hem och sofva; men jag sade: tala ej så, hvem kan sofva i denna
stund? Kamreraren bad mig ej offra helsa och lif; jag svarade: mitt
lif är till för att offras åt mina medmenniskor. Med ett ord, jag blef
qvar intill dess förlossningens stund skulle komma. Allt hade aflupit
lugnt och stilla, om inte fru Qverthal, som, oss emellan sagdt, är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
