Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 701
^ ’
och begripet icke ännu min lilla, goda Emma, att hon tog honom och
lefver tillsammans med honom - detta utan att förtala honom.»
»De lefva lyckligt.»
»Ja - jag tviflar icke; men, Margareta, många gånger, då vi suttit
förtroligt tillsammans, har det olyckliga ordet: jag är oförstådd hållit
på att halka öfver hennes läppar; många gånger, jag är viss derpå,
har hon velat kasta sig i min famn och gråta riktigt ut sin smärta,
om ej blygseln hållit henne tillbaka. Jag sade henne hvad hon hade
att vänta - jag afrådde henne, som en vän, att gifta sig - en rik
flicka, oberoende - hvarför skulle hon taga oket på nacken och bli
en slafvinna, en barnsköterska, en hushållerska åt en man, som,
oaktadt alla sina goda egenskaper, dock ej på tusen mil nära kan rätt
uppskatta en ädel qvinnas uppoffrande hjerta - eller fatta detta haf
af längtan, kärlek, saknad och salighet, som inneslutes i hennes själ,
då hon offrar allt, namn, förmögenhet, frid och rö - och trogna,
bepröfvade vänner, för att vara sluten i bojor, hvilka endast döden kan
lossa - med ett ord, om hon ej blygts öfver att, tvärt emot mitt råd,
hafva störtat sig i en afgrund, så skulle hon fallit i min famn. Öl
hon viste ej, huru gerna jag skulle utbredt mina armar och ropat:
kom, syster, uttöm hela din själ - lätta det betryckta hjertat.»
»Men ...»
»Men - hon förstår att beherska sig - hon skämtar med sin
smärta.»
»Men bästa Mimmi, hon är lycklig.»
»Hon är - ack! det vet jag bättre - men likgodt, vi förstå
hvarandra - hon vet, att hon i mig har en vän i alla öden, i helsa,
i sjukdom, i lif och död, i rikedom och fattigdom. - Men är konglig
sektern hemma?»
»Ja.»
»Han spelar ju alldeles herrligt piano?»
»Ja, ganska bra.»
»Om du kunde ställa så till att han spelade något.»
»Gerna, Mimmi.»
»Med dessa ord skyndade jag ut och bad Alfred gå in för att
sysselsätta Mimmi, under det jag lagade till supén.
»Konglig sektern inkom nu och helsades med ett långt tal af
Mimmi, som slutade med en bön, att han ville spela för henne.
»Alfred, den skälmen, satte sig ned och fantiserade. Jag hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
