Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. t 7°5
»Mimmi, som var försedd med hvarjehanda räddningsmedel och i
frågan om själens sjukdomar, med ty åtföljande nervattacker, var en
vandrande släckningsapparat, drog nu fram sin eau de cologne-flaska
och gned konglig sekterns tinningar med denna kostliga balsam.
»Se så, bästa Mimmi», yttrade Alfred, obegripligen styrkt, »se så
- hvad råd ger ni mig?»
»Öfvergif den otacksamma; hon lär sig aldrig uppskatta en sann
kärlek - dessutom är er känsla alltför helig, alltför himmelsk för henne
- hon begriper den ej - hon skall aldrig begripa den.»
»Och det säger ni, min syster?»
»Ja - ja, er syster.»
»Min vän?»
»Ja, er sanna, innerliga vän.»
»Tack, evig tack - en annan gång mera - min onkel kunde
komma.»
»Han har slagit sig ner i köket och sitter och språkar med
Margaret. - Ack, hvilken hårdhet! han såg min fasa - han kunde lätt
gissa, att det var ni, som led; men han rörde sig ej från stolen -
och jag! . , . Om ej en deltagande syster varit er så nära, hade ni
kunnat dö, utan att er onkel . . . han är en barbar - och Margret,
jag begriper henne icke.»
»O! det är få, som äro så deltagande som ni.»
»Mimmi suckade.
»Nej, nu får det der spektaklet ta slut», mumlade öfversten, som
hela tiden hulpit mig att skratta tyst. »Jag erkänner, att det var
orätt att ställa till, lika orätt att lyssna, men det var alldeles omöjligt
att falla på idén att afbryta den ömma scenen, och ännu omöjligare
att ej uppskjuta samvetsqvalen till längre fram, men nu skratta åt hela
historien. - Gå in, mamsell - hm - och afbryt dem.»
»Jag gick, och då jag kom in, hade samtalet aftynat och Alfred
satt sig vid pianot för att åter fantisera. Mimmi satt tyst och
märkvärdig och ritade namn på fönsterrutan, som i qvällskylan började
imma sig. Ett stort M i alla möjliga skrifarter ritades der. /
»Då jag gick ut, vände sig Alfred om och sade, »det är ej endast
på rutan ni tecknar den bokstafven» - och så föll han in i de
ljufvaste fantasier.
»Nej f-n, det går inte an», mumlade öfversten; »inte skall den
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller. A t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
