Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°6 Berättelser, skizzer och noveller.
slyngeln inbilla henne, att han är kär i henne heller» - och med
dessa ord gick han in.
»God afton, hur f-n står här till?»
»Jo, Gudi lof, bättre - väl, ganska väl; herr konglig sekreteraren
mådde något illa, men det gick snart öfver.»
»Jaså, det var bra, det - nu kan du sluta upp med det
evin-nerliga qvintillerandet.»
»Men, herr öfverste, själen behöfver ibland tala genom toner.»
»Ja, då bör en sådan der pojksjäl tala genom en polska eller
galoppad och icke i psalmtoner, som: »Dagen ifrån oss skrider och
kommer igen i morgon qväll».»
»Bäste öfverste, man måste erkänna, att ni med hård hand griper
in i det heligaste en menniska har.»
»Jaså! åh ja, jag vet hur pass mycken helighet, som besticker sig
på en sådan der slyngel.»
»Jag må säga, efter allt hvad jag kan finna, kan konglig sektern
göra anspråk på att kallas en man - det fordras blott mera
erfarenhet - litet mera härdning mot lifvets stormar.»
»Se så, stormar det nu - det; vet väl f-n hvad herrskapet
kuck-lat ihop här inne, men förbannadt ömt måtte det varit.»
»Ja, onkel», sade Alfred med patos, »mamsell Mimmi har för
mig löst en del af lifvets gåta, skaffat mig klarhet med mig sjelf, reda
med mitt eget hjerta.»
»Ha, ha, ha, ha!» skrattade öfversten, »men nu allvarsamt, Alfred
- nu hålla vi munnen om det der - det passar inte längre.»
»Jag skulle tro», inföll Mimmi, »att det skulle passa sig, om
konglig sektern fick utgjuta sina känslor för sin evigt saknade moders bror.»
»Evigt saknade? Är hon . . .?»
»Ja, det är hon», afbröt Alfred, »ja, det är hon.»
»Jaså, för f-n, det var sant - det hade jag glömt.»
»Det vill mycket till att glömma en älskad syster», anmärkte
Mimmi med en talande blick på Alfred; »det är väl ej alla, som hafva
så lätt att glömma, som öfversten tycks ha.»
»Hör på, kära Margareta», sade öfversten till mig, när vi råkades
ensamma, »hör på - det här går rent f-n i våld. Den slyngeln har
inbillat henne så mycket klister, att hon kan bli galen - kära
Margareta - det var förbannadt dumt gjordt; men vrid hufvudet rätt på
henne igen - och säg rent ut, om ingenting annat hjelper.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
