- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
707

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tant Margaretas soaréer. 7°7

»Men, öfverste, det var det jag fruktade.»

»Jaha - ja, qvinnan är ett svagt käril; men strax vi ha ätit, så
gå vi vår väg, och då kan Margareta på lämpligt sätt - hm, på
lämpligt sätt ...»

»Ja, uppgif mig sättet!»

»Hm - på hvilket sätt som helst; men bevare oss Gud, om
Emma komme hem, och Mimmi folie i förtviflan och så vidare.»

»Måltiden var tyst - öfversten förargade sig öfver sig sjelf, den
käre brorsonen begrep, att han gått för långt, Mimmi funderade på
hjertats rnystér, och jag på det der »lämpliga sättet.»

»Som sagdt var, aftroppade herrarne, och jag och Mimmi skulle
nu talas vid.

»Bästa Mimmi, du talade länge med Alfred; hvad talade ni om?»

»Vi? - jo vi talade om hans mor.»

»Nå, hvad då?»

»Jo, ser du, öfversten är kallare än jag trott honom om - att
så kallt, så hårdt slita sönder själens fina väfnad!»

»Hur då?»

»Alfred är en helt annan menniska, än man skulle tro om hans
ungdom.»

»Alfred är en stor skälm; man hör honom aldrig tala allvar.»

»Ja, man döljer ofta hjertats djupaste sår under skämtets yta.»

»Men han har intet hjertsår, och om han har sagt dig något
sådant, så är det osanning, skämt, icke illa menadt, men . . ,»

»Jaså.»

»Men han har verkligen skämtat, om han inbillat dig något
sådant. »

»Mimmi reste på sig.

»Bästa Mimmi, han är en stor skälm - du bör ej tro ett ord
af allt, som han sagt.»

»God natt, bästa Margaret.»

»Du blir väl ej ledsen på mig?»

»Nej bevars - men jag känner dig nu tillräckligt.»

»Ja, det vore väl; du inser således . . .?»

»Ja, jag inser, att jag blifvit bedragen.»

»Nej, nej, det var ej hans mening.»

»Nej, inte hans; men, Margaret, jag trodde mig i dig hafva
träffat en vän, en väninna, i hvars hjerta jag någon gång kunde tömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free