Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7J 2 Berättelser, skizzer och noveller.
i litet krackel; men, Gud ske lof, både jag och Fiolrot hafva vårt fulla
förstånd, och det är ingen fara med Fiolroten - hm, hm» .-
madamen hostade - »och rent ut sagdt, då Fiolroten blef litet häftig
och kunde utan att mena precist något illa, ty det skall Gud veta,
Fiolroten är på det hela taget en hederlig karl och väl liden bland sina
gelikar ...»
»Ni stöter således . . .», började Mimmi.
»Ja, jag stöter och stöter, ja det gör jag - herre Gud! hvarför
blef Fiolroten häftig? Jo, det förargade honom, att jag behöfde hjelp
af mamsell, ja, det gjorde det, och hade jag inte varit, så vete Gud
hur det gått, ty Fiolroten sade ofta: f-n i mig - Gud förlåte mig, att
jag svär - skall jag inte passa på och vräka ut henne, och så kallade
han mamsell för både ett och annat; ty då du, ditt våp, sa’ han till
mig, får en af hennes hopkrympade åder ton skillingar, så skall du höra
förtal öfver din äkta man för minst två riksdaler. Men då sade jag
alltid: söta Fiolroten! blif inte häftig, ty menniskan är allt beskedlig
och menar väl, ja, det sade jag, - och menar väl - men det måste
väl en gång ta slut på denna pinan, då gubbsaten hinner att få näsan
i vädret och en torfva på henne - ja, det sade jag.»
»Fiolrotskan var tydligen retad, och om ej min lukt bedrog mig,
hade kaffet en tillsats af bränvin, hvilket i sin mån torde bidragit till
hennes öppenhjertighet.
»Detta är då den tacksamhet, som ni svurit mig, Fiolrotska - jag
föraktar er.»
»Med dessa ord drog Mimmi sig tillbaka. - »Förakta, förakta!»
skrek hela högen, »ja, det skulle du just göra; tror du inte, att vi
kände din far, gamle Qvistbäcken, det kräket, och mor din, som
ingenting bättre var än vi - tvy f-n.»
»Så aflopp vårt filantropiska försök att utså goda råd i Fiolrotskans
hjerta.
»Det är fasligt», yttrade Mimmi, »fasligt - och jag hade henne
ändå på god väg, ja, det hade jag.»
»Men hon har bedragit dig, hycklat ånger och bättring, gråtit
krokodiltårar.»
»Jaså, du tror då verkligen, att ett varmt hjerta kan misstaga sig?
Nej, evigt nej! hon har ej bedragit mig; men den onda principen,
ovännen, har sått ut ogräs i mitt hvete.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
