Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer» 713
»Åh, det är ett verkligt nöje, bäste kamrer», yttrade Mimmi till
sin vän hofkamrern, »ack ja.»
»Mamsell Mimmi, är du road af att meta?»
»Ja - och så vi skola sitta vid sjöns strand, i vassen, och meta
tillsammans, ja ...»
»Hm, det var roligt; jag har alltid varit en stark metare och får
alltid napp, mamsell Mimmi.»
»Det är någonting så idylliskt att i oskyldig glädje sitta på en
klippa vid det spegelklara vattnet och kasta ut refven och draga opp
små silfverfiskar ur djupet.»
»Ja, men om de äro mindre än en half mark, så lönar det inte
mödan att lägga dem i korgen - de andra kastar jag.»
»Ja, återskänker dem lif och frihet.»
»Ja, eller också, om det rent af är »gli», så sätter jag dem på
långref - kan mamsell Mimmi fiska med långref? det är lönande, der
som är större vatten.»
»Nej.»
»Hm, det skall bli kuriöst - kusin Qverthal vill också vara
med.»
»Jaså, jaså - ja, då kan jag icke.»
»Jaså - ha! ja, då bli vi väl ensamma - hon är inte så nyfiken
af sig, hon.»
»Ja, vi två, det är nog.»
»Hm, det är ändå inte strunt af en sjuttiotre års man att orka
att gå ut till pålraden och sitta der och meta - hm - jag mins, att
det der har sig lätt - min salig hustru, min första salig hustru,
metade mycket gerna, men den andra ville inte meta - men så fick jag
den tredje, och hon metade excellent; vi sutto halfva dagen och togo
upp fisk, ibland rätt försvarligt, så att vi hade flera kok.»
»Det måtte varit herrliga stunder.»
»Ja, när det gick bra; men ibland kan det rent af vara motgjordt
- då kommer fisken och smakar och rycker i masken och äter
kroken ren och blank, men nappar inte - det är riktigt förargeligt, och
hustru min - den sista, ty min första hustru var ett beskedligt kräk,
Gud fröjde själen - och hustru min, sade jag, blef ordentligt ond och
menade på, att det var min skuld, så att vi ibland flyttade från
hvarandra långa stycken.»
»Ungefär ett sådant samtal hade Mimmi haft med sin vän hof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
