- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
714

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7I4 Berättelser, skizzer och noveller.

kamrern, och nu såg man hofkamrern mycket bittida om morgnarne

- ty han gick upp med och som solen - vandra utåt gatan åt
sjösidan till, bärande två metspön, hvaraf det ena var prydt med
silkes-tofsar. Han stannade utanför Mimmis boning, och inom några
ögonblick var hans väninna vid hans sida, och vandringen fortsattes. Hela
staden menade på, att Mimmi skulle fånga hofkamrern och bli hans
fjerde hustru, och öfverstinnan fann skäligt att afråda Mirnmi från dessa
löjliga vandringar.

»Jaså, du är också en af dem; som hata ett oskuldsfullt naturlif

- ett lif i den goda, herrliga naturens sköte, ett tillfälle att se naturen
i all sin prakt, huru solen går opp och förgyller stad och land, sjön
och skyn. Du fruktar att höra foglarnes melodiska drillar - du sätter
värde på menniskors omdöme - så svag är icke jag.»

»Men man skrattar å.t dig, Mimmi.»

»Låt dem skratta.»

»Man uttyder dig illa.»

»Att jag i sällskap med en ädel gubbe vill njuta morgonsvalkan
under lärorika, samtal. Ha, ha, kära Emma! jag trotsar alla giftiga
tungor; jag föraktar alla dem, som. illa uttyda mina handlingar. Det
finnes dock en, som vet, huru rent, huru sant detta förhållande är

- jag vädjar till en högre domstol, ty verldens dom sätter jag mig
öfver.»

»Detta utsädes med en sorts häftighet, nära lik den, som röjde
sig, då jag ville gifva ett godt råd.

»Du skall ej missförstå mig, bästa Mimmi», återtog öfverstinnan
i försonande ton, »du skall ej missförstå mig. Ingen tviflar på
renheten af dina afsigter - eller det oskyldiga uti att på ljusa dagen ...»

»Ja, jag behöfver ej dölja mina gerningar för verlden.»

»Nej bevars - på ljusa dagen med en utlefvad gubbe ...»

»Utlefvad? hvad är det? Hans själ är lika ung som min, som
ett barns - en ädel menniska blir aldrig gammal - den eviga
ungdomens behag sprider sig öfver hela hans gestalt.»

»Detta föreföll rätt roligt. Väl möjligt, att Mimmi hade rätt; men
att se den eviga ungdomens behag utspridt öfver .en gestalt i knäbyxor
och peruk, kunde endast en så idealisk person som Mimmi.

»Bästa Mimmi», återtog öfverstinnan, »man tror, att du vill gifta
dig med honom, att du söker fånga honom.»

»Fånga? nej om - jag säger om - det vore så himlens vilja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free