Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 729
att gubben rest både till Tyskland och de påfviska länderna för att
få sin helsa igen af vatten, som finnes der ute; men inte kan en
menniska bli bra utaf vatten.»
»Jo, det är visst möjligt.»
»Ja, då skulle nog häradsdomaren blifvit bra för sin gikt, ty här
borta i prestgårds äng är en generalkälla, och dit rådde de honom
att resa och dricka sig till helsa, och gubben for, men inte blef han
bättre, fastän han låg der en hel vecka och drack - jag törs inte
säga huru många kannor om dagen, men det var alldeles orimligt hvad
gubben hälde i sig mycket vatten. Ja - emellertid så var nu
schin-jörens svärfar ute och drack vatten i de påfviska länderna. Må tro,
schinjören var litet fin, och så gaf han mig en tolfskilling och sade:
»ser du, Pål, nu har jag råd, för en rik flicka skall betala’t.»
»Ja, det tror jag, sa’ jag, sådana förnäma herrar kunna få sig
en rik flicka; men en fattig pojke, som jag, får tacka Gud, om han
med sin brud får sig två kistor, den ena med linne och den andra
med fjäderkläder, och en jernkakelugn att sätta i stugan. - Året
derpå, vet lyftnanten, så kom han med ett stort åbäke till vagn, så
att vi fick sätta tre hästar för, och då hade schinjören med sig sin
unga fru; men tvi valingen, var hon inte rätt ful, och visst hade han
tagit trollet för guldet. Men begge voro svartklädda, och hon hade
»floder» på hatten, och de sågo rätt ledsamma ut. Men då hade
schinjören kusk sjelf och så en stor hundracka med silfverhalsband,
som skulle sitta på kuskbocken, så att då fick Pål Persson hänga sig
bakpå och sitta på hösäcken. Och det bar af, ty det var en hund
att köra, den kusken; men bra körde han, ty han hade blifvit inlärd
på Fliinge och fått sig många kok stryk, innan han lärt sig på det
viset hålla tre hästar i tömmen. - Jag skall eljest säga, att vi den
tiden hade en sprakfåle till fråhäst, så att det nog ville karl till, men
visst höll han honom, jo, det gjorde han. Schinjören var nu, tyckte
jag, dugtigt förnäm och stor af sig och hade guldring på fingret och
guldkedja om halsen och. blanklädersstöflar på fötterna, så nu var han
annorlunda än förr. Men han och frun talade inte mycket med
hvarandra, utan de sutto begge och hade, sanningen att säga, för
menskliga ögon att se, alltid tråkigt ihop. Framme vid Sördala ville de ha
mjölk; men inte var gästgifvarens glas godt nog, utan de hade slipade,
kruserliga glas med sig, och allt var så stort, att jag inte fick tala vid
schinjören, utan kusken betalade och gaf mig tre skilling i drickspen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
