Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742 Berättelser, skizzer och noveller.
»Och det öfriga», fortfor han och den ljufva tårefloden stannade,
»och det öfriga: mina gods, min värdighet, mitt namn tillfaller hennes
son, hon, som aldrig älskat mig; som gifte sig med Furudal,
Hammarströms och Upplinge bruk, icke med mig . . . hon . . . det är hennes
son, och nu, när jag dör, kommer min frånskilda hustru, den nye
egarens moder, åter hit och frossar i känslan af sin seger öfver den
hädangångne ...»
Den sjukes magra hand knöt sig konvulsiviskt och han fortfor:
»här har jag kallats lycklig, med en skön maka vid min sida, som
endast var till för andra; som föraktade sin man derför, att han var
det och älskade en annan, derför att han icke var det, ty hennes
obändiga, hycklande sinne kunde ej tåla något band . . . Hon gaf mig en
son ... sin mors afbild, och äfven denne son hatar mig, emedan jag
slutligen tröttnade vid hans mors lågheter, hennes falskhet och hennes
afgrundslika själ. . . Må vara!» tillade han efter en stunds tystnad . . .
»må vara, att mitt lif utan ändamål framflutit, att mina fiender fröjda
sig öfver mig i grafven; men jag sofver i rö der nere . . . I rö P . . .
det är just frågan.»
Den gamle grefven ringde åter.
»Kalla in läkaren!» befalte han,
Läkaren kom, en till utseendet ganska lycklig man, rödblommig
och fet, en goddagspilt, skapad för att pladdra om maträtters verkan
på menniskokroppen.
»Min käre doktor», sade den sjuke, »jag är ytterst matt och svag;
hvad tror ni om mig?»
»Jag hoppas», svarade läkaren bugande, »att ers excellens genom
ett noga iakttagande af diet och begagnande af de piller, jag haft nåden
föreskrifva, skall småningom hemta krafter, helst när ers excellens kan
göra promenader.»
»Promenader!» inföll deri sjuke, »min nästa promenad blir i
likvagn; det känner jag nog . . . men jag ville gerna förut tala vid en
andlig; jag vill lätta mitt svaga hjerta ...»
»Hvad ers excellens behagar skämta . . . min tro är alldeles
motsatt: ers excellens’ puls har blifvit bättre; den skarpsynta blicken har
återkommit; edra ögon glänsa af helsa . . . nej, ers excellens, ett folk,
som beundrar edra förtjenster, en konung, som älskar er såsom en
broder, och slutligen edra underhafvande, som med kärlekens hela
frågvishet forska efter ert helsotillstånd . . . alla kan jag glädja med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
