Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bröderne. 743
den underrättelsen, att ni är betydligt bättre, och att er tillfriskmng,
fastän långsam, dock är säker. Behagar ers excellens öppna posten?
den har ankommit.» c
Den sjuke öppnade sina bref, och vid det att han öppnade ett af
dem skiftade han färg. »Jag får här ett bref», sade han till läkaren,
»från österrikiske ministern, hvari jag underrättas, att H. M. kejsaren
behagat utnämna mig till kommendör af Marise Theresiaeorden, och
tillika följer konungens tillstånd för mig att bära densamma. Hör hit!
det är väl ett paket der ute.»
»Ja, ers excellens.»
Paketet inbars, och med egna darrande händer bröt gubben
sigillen. Den vackra dekorationen med ty åtföljande band glindrade i sin
dosa, och den sjuke besåg den med ett uttryck af den innerligaste
glädje. »Jag trodde ej, att kejsaren skulle ihågkomma mig», sade han
vid sig sjelf. »Det var nådigt, och konungens handbref sedan», tillade
han högt, »se här, herr doktor, hvad konungen är nådig och yttrar!
Läs sjelf! Jag skall om en månad härefter, då kejsarens födelsedag
infaller, för första gången bära min nya orden.»
Mot aftonen kände den gamle grefven sig mattare och lade sig
ofvanpå sängen. Dosan med den nya orden samt det nådiga brefvet
sattes på kommoden, och på befallning aflägsnade sig alla, ty den sjuke
ville försöka att slumra. Men då han, längre än vanligt, dröjde att
ringa, smög sig kammartjenaren sakta in i rummet, der den gamle
ännu slumrade, med den briljanterade kommendörsstjernan mellan sina
händer och det nådiga brefvet öppet bredvid sig. Kammartjenaren
lutade sig tyst Öfver sängen, men hörde icke något andedrag . . .
sjuklingen slumrade för evigt.
»Se så, Broström!» sade kammartjenaren, då han inträdde i
be-tjentkammaren, »nu kan du få sofva, och jag med; gubben der inne
har nu kolat af.»
»Är han död?»
»Ja.»
»Det var väl», sade Broström, »ty han var förb-nadt kinkig den
sista tiden . . . och unge grefven ger större lön än gubben, som var
snål som en varg.»
Kammartjenaren tog derefter en sorgsen min på sig och gick ned
till läkaren, som bodde midt under. »Hans excellens har blifvit
upptagen till Gud; han är död, herr doktor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
