Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744 Berättelser, skizzer och noveller.
»Jaså, redan? min käre Hedström», yttrade denne kallt. »Hans
excellens skall ligga orörd i sin säng så länge, och så kan Broström
hålla vakt. Ja-ha: jag har länge sett, att det snart skulle blifva slut
med. den gamle vällustingen.»
Snart spridde sig underrättelsen om den gamles död på godset,
och bönderne läto under några ögonblick spaden eller plogen hvila,
medan mellan ett par af dem följande samtal uppstod:
»Hörde du, att gamle grefven är död?*
»Ja! Gud gifve honom en glad uppståndelse!»
»Ah ja! visst var han beskedlig nog; mig gaf han en gång fem
rdr för en tjäder. Men se, Olof Persson fick gå från hemmanet, han.»
»Det var inspektorns skull.»
»Ja-ha, visst var det; men hvarför skulle han alltid ha så’nar-e
till inspektörer?»
»Jag undrar just om icke unge grefven kör inspektorn åt Blåkulla
... det är en annan reson med honom, än med gubben . . . blir
han ond, så dröjer det icke länge förr än det smäller till; men så
kan han också gifva en sup, då han är god. Det är reson med den
herrn.»
»Hvad står ni och resonnerar om?» ropade i detsamma med
tor-dönsstämma en bredaxlad, undersätsig person, som sprang upp bakom
en tät häck, der han legat dold, och nu, med käppen upplyftad,
nalkades de’begge samtalande.
»Åh! om ingenting annat, än att nådi’ herrn dött!» svarade den
ene af bönderne.
»Det angår dig ej, lymmel», återtog inspektören, lät sin käpp falla
på hans axlar, skuffade hans kamrat i ryggen, så att han föll framstupa
och skyndade sina färde till nya, dylika bragder.
Sorgståten var förbi. Den unge grefven inflyttad på Furudal, der
den gamle inspektören fick qvarblifva, och allt gick sin gamla gång.
Grefvinnan Adelaide, den salige excellensens frånskilda hustru, hade
flyttat dit och gjorde les honneurs i sin sons hus. Det var våren
derpå. Samma majsol, som ett år förut så vänligt blickade in i
dödsrummet, smög sig nu förbi de tunga sidengardinerna i galleriet och
kastade sitt sken på excellensens porträtt i kroppsstorlek, som nyligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
