Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bröderne. 745
blifvit färdigt och upphängd t i den sörjande grefvinnans våning. En
mindre societet hade der intagit sin plats kring ett rundt bord, på
hvilket en sjudande kaffekokare porlade.
»Ett skönt porträtt!» sade ett fruntimmer till grefvinnan, »det är
mycket likt salig hans excellens.»
»Ja», sade grefvinnan, »så såg min Albert ut, min älskade Albert,
fastän han var orättvis mot mitt stackars hjerta; men när äro männen
annat än orättvisa? De sista åren af sin lefnad misskände han mig;
men nu kan jag visa honom den ömhet, som jag då ej fick
ådagalägga. På hans graf skall snart ett minne af min kärlek resa sig.
Ganska säkert», fortfor hon, och torkade sina ögon med den utsydda
näsduken, »bad han mig om förlåtelse i sin sista stund . . . jag har
lidit mycket . . . ganska mycket.»
»Stackars grefvinna!» hviskade damerna sins emellan, »så ädel, så
öm och så misskänd; det synes, huru innerligt hon älskade sin man.»
Unge grefven åter bodde i sin våning och hade vänner från
staden hos sig. Den sköna solen väckte honom ur hans morgonslummer;
ty han hade spelat hela natten, och i hans salong stodo ännu de tomma
bålarne och de tömda glasen qvar efter det nattliga kalaset.
»Hvad är klockan, Antony?» frågade han en betjentgosse.
»Tio, herr grefve.»
»Är det främmande hos hennes nåd?»
;>Ja, herr grefve.»
»Jaså; de ligga då här beständigt. - Är löjtnanten uppe?»
»Ja, herr grefve.»
»Bed honom komma in!»
»Nå! se der, broder», ropade grefven mot den inträdande,
löjtnant von B*, som såg duskig ut efter gårdagskalaset, »du ser mig
schackmatt ut, min vän. Har oturen gjort dig ledsen?»
»A nej, men det tog bra, må du tro; men i qväll skall jag väl
drilla upp vår lurpassande major. Jag satt med knekt, dam, tia och
äss, hvad tycks?»
»Ja, nog om det! Har du fått sofva i rö för min kära
mammas musik der oppe? Den der qvintillerande sällskapsmamsellen,
som klimprar på fortepianot de der verserna, som, hvad heter nu
den der poeten igen . . . lika godt, en liten magister, skref öfver salig
pappa?»
»Ja visst har jag sofvit, fastän der spelades.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
