- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
751

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettio år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trettio ar. 751

i vägens närmaste krökning fick se en trumslagare och en pipare,
exeqve-rande sin disharmoniska musik och efterföljda af omkring 100 man
landtvärn, anförde af sitt befäl. Hela truppen bar stämpel af elände: utan
skodon och knappt egande kläder att skyla sin nakenhet, marscherade
manskapet efter musikens takt, like utmärglade vålnader af Sveriges
forne försvarare. De gulbleka ansigtena, den raglande och osäkra
gången, den dystra blicken, allt tillkännagaf att svält, uselhet och
vanvårdnad uttömt deras sista krafter.

Truppen marscherade förbi, och derefter följde några eländiga
vagnar, lastade med sjuke, hvilka utan skonsmål blifvit sammanpackade
och fastbundne för att icke falla af. Thérese vände sig bort och grät;
men Edler stod der och betraktade det sorgliga uppträdet med
gnistrande ögon. Musiken tystnade, redan innan trossen hunnit förbi
herrgården. Det var det enda, som kunde kallas lyx, och den begagnades
äfven blott då, när man nalkades städer eller herrgårdar. På den
långa, tråkiga landsvägen, der någon uppmuntran i marschen hellre
hade behöfts, bestods ingen musik; det var endast för bättre folk man
skulle låta eländet briljera, ty briljera skulle man äfven med det.

»Thérese!» utbrast slutligen Edler, »förbannad vare den kung,
som låter sitt folk försmäkta i elände! förbannadt det folk, som icke
uppreser sig mot godtycke och våld!» Ack, Thérese, om jag finge
och kunde handla, en sådan syn skulle vi aldrig mera se! Der se vi
frukten af en enväldig konung, utan någon kontroll från folkens sida!
der frukten af hoflismare och örontasslare, af adelns och presternas
ränker, af en oduglig regents nycker!»

»Du blir häftig, Gustaf», yttrade flickan, »men för Guds skull,
låt ej pappa höra sådant, ty pappa säger, att kungen är Herrans
smorda, och att ingen må klandra hans gerningar.»

»Men, Thérese, kungen är en menniska och kan misstaga sig och
bära sig dåligt åt, han också ...»

»Ja, ja, Gustaf, så är det, men de gamla tänka icke som vi; de
hafva fördomar sedan sin ungdom, och dem gå de icke ifrån. För
vår kärleks skull, disputera icke med pappa derom! Du kan ju vara
nöjd, då icke jag kan tåla den elake kungen, som låter folket
försmäkta i elände», tillade hon derefter, halft skämtande, i det hon från
sina kinder aftorkade de sista, olyckan egnade tårarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free