Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettio är. 755
igenkänner plantan, som först då fått sitt rätta skaplynne, sin form och
sina inre egenskaper.
De begge makarne sutto en afton tillsammans i förmaket; teköket
stod sjudande på bordet, och den äkta servisen, som på hvarje kopp
hade ett praktstycke, stod färdig att emottaga den aromatiska drycken.
De sutto just fördjupade i ett samtal, rörande deras son, Adolf,
en rask 24-årig yngling, som nyligen blifvit löjtnant och således
genom-tråkat den ledsamma underlöjtnantsgraden, inom hvilken man är så
litet och vill vara så mycket. Adolf var en yngling af de
förträffligaste egenskaper, bildad, till och med snillrik, och skön som en
Anti-nous. Han hade likväl i föräldrarnes ögon ett fel, som bortskymde alla
hans förtjenster, och detta var hans frihetskärlek, hans tillgifvenhet för
folket. Hvad som ännu mera sårade dem, var att han råkat förälska
sig i en fattig landtjunkares dotter, som hvarken egde namn eller
förmögenhet.
De öfverlade just nu, huru de på bästa sätt skulle undandraga
sonen alla dessa »snaror», såsom kanslirådinnan behagade benämna
folkets sak och Adolfs kärlek till »den der mamsellen från landsorten»,
då dörrarne plötsligt slogos upp och betjenten anmälde hans excellens
X. Begge störtade upp och kanslirådet mötte hans excellens vid dörren.
»Jag tar mig friheten», sade hans excellens, »att intaga en kopp
té hos er, herr kansliråd, och ni får ej taga det illa! Jag hoppas ni,
min nådiga», fortfor han, vändande sig till frun, »ursäktar mig, att
jag så å propos, då jag for gatan fram, föll på den idén att se om
er, och befalde min kusk stanna.»
Kanslirådet och frun tackade begge för den ära, hans excellens
behagade visa dem, och excellensen tog plats vid tebordet.
»Vi dricka vanligen», sade frun, »Rehusens blandning, men om
ers excellens befaller äkta och oblandadt karavante, så kunna vi erbjuda
sådant, emedan min man just i går från en vän i Petersburg fick
något hem.»
»Intet besvär för min skull, min nådiga! Rehusens blandning
drickes till och med på hofvet. Mitt goda kansliråd, var god och tag
plats här bredvid mig! Man har fästat uppmärksamhet vid er, och jag
har fått icke otydliga vinkar om, att man önskar det ni måtte skrifva
något mot de der amerikanska frihetsidéerna, som man nödvändigt vill
omplantera i vår gamla svenska jord. Äfven är kapitlet om
ministerstyrelsen ett ämne, som behöfver behandlas af en skicklig penna. Mari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
