Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75^ Berättelser, skizzer och noveller.
vill, som ni vet, härma England med dess ministérförändringar och
der regeringen ändrar karakter och system alldeles som kulisser på en
opera och der konungen är en nolla. Ni vill väl tjena oss
härutinnan! . . . Icke sant?»
»Min förmåga är visserligen högst ringa; men om jag derigenom
kan tjena mitt fädernesland, är det min pligt att försöka ... Ja, ers
excellens, jag vill försöka. Emellertid utber jag mig, att ers excellens
ville vara så nådig genomse manuskriptet och göra de rättelser och
tillägg, som kunna anses nödiga, förutsatt likväl, att ers excellens icke
förkastar hela skriften.»
»Derom blir visst ingen fråga, herr kansliråd; regeringen, så väl
som jag, känner er förmåga och ert nit. Förlåt mig, min nådiga»,
afbröt sig excellensen, i det han vände sig till frun, »att vi i en dams
närvaro afhandla dagens frågor; men vi, stackars karlar, måste
beständigt söka vårt mål, beständigt påminna oss, att vi icke genom
overksamhet få förspilla statens välfärd, och ni ursäktar troligen mig, att
jag ger kanslirådet ännu ett tillfälle att tjena folket med sitt snille och
den lagliga makten med sitt nit.»
Efter några obetydliga samtal bröt hans excellens upp och reste.
De begge makarne sutto åter ensamme i sitt förmak. Kanslirådet såg
mörk ut och trummade med fingrarne på bordet.
»Hans excellens var mycket nådig», sade slutligen frun.
»Åhja», svarade mannen, »men att regeringen sänder ut honom
som underhandlare, förundrar mig.»
»Hvarför då?»
»Jo, excellensen är visst en bra karl nog, men skrifva kan han
icke; och utse honom till inspektör öfver regeringens författare är icke
väl valdt; han borde då i Guds namn sjelf kunna skrifva en dräglig
svensk mening, och excellensen Z. är i det fallet den rätte.»
»Det gör väl ingenting», sade frun, »emellertid skrifver du som
du vill.»
»Emellertid», återtog kanslirådet, »måste jag författa det der snart,
ty excellensen, som stigit i egenskap af militär, tror att författa är
detsamma som att pricka in namn och nummer i en dagrapport och
räkna det efter arktal, icke efter innehållet. Jag nödgas således», fortfor
han, »att uppoffra nätter och dagar, och min svaga helsa kommer att
lida förskräckligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
