Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettio år. 757
»Det kan väl dock ej blifva annorlunda, bäste Gustaf», sade frun,
»du hörde ju, att det var högsta viljans befallning.»
Kanslirådet satt således uppe nätter och dagar för att skrifva mot
det, som utgjort hans skönaste ungdomsdrömmar. Hans bröst led och
likaså hans lynne; men han var outtröttlig att ljuga elände på
Nord-amerikanarne och lyten på engelska ministéren. Oaktadt all flit drog
arbetet dock ut på tiden, alldenstund en hel hop verk måste
genomläsas, om ej för annat, dock för att kunna citera - oriktigt.
Emellertid kom bud på bud från excellensen, som sade sig hafva lofvat att
på utsatt dag läsa manuskriptet för vederbörande, och det stackars
kanslirådet jagades, lik ett rådjur, i denna litterära hetsjagt.
Detta var 1838 och vid den tid, då de märkliga julidagarne
inföllo. Dessa voro för kanslirådet i högsta grad olycksbringande.
Excellensen skref en biljett, att man nu hade annat att göra, än att läsa
manuskripter; men försäkrade om sin fortfarande bevågenhet.
Emellertid sjuknade kanslirådet, i följd af sina ansträngningar, och var i en
beständig fruktan för sin Adolfs obetänksamhet. Bataljen vid
stadshuset inföll; det goda kanslirådet låg på sin soffa, då lifmedikus Ö.
kom in för att besöka honom.
»Herr kanslirådets son har i dag utmärkt sig på ett hedrande
sätt», sade denne; »vid skjutningen vid stadshuset blef en yngling
dödligt sårad, oaktadt faran störtade er son fram och inbar den
olycklige i närmaste hus. Det var ett vackert drag af den unge
mannen.»
Denna berättelse hade på den sjuke en helt annan verkan, än den
redlige doktorn åsyftat.
»Min Adolf, min son», hviskade den sjuke, »har deltagit i
upproret. O, jag olycklige far!»
»Långt derifrån, herr kansliråd; den fallne ynglingen hade icke
deltagit i upploppet, utan kom händelsevis ut på gatan.»
»Lika godt», sade fadren, »han blef dock skjuten af regulier trupp
under en revolution; se der frukten af tryckfriheten och dess
missbruk! Min son är förförd, är olycklig för hela sin lefnad! Ack, att
jag skulle ega en son, som hjelper det rasande folket att bortbära dem,
som fallit för den lagenliga hämdens hand!»
I detta ögonblick kom Adolf hem och inträdde till sin far.
»Hvar har du varit, olycklige?» frågade honom genast vid inträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
