Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77° Berättelser} skizzer och noveller.
de osynligaste kräk äro lika nödvändiga, som elefanten, och narrar
lika mycket, som de vise. Stort och litet är blott relativt och funnes
icke, om ej motsatserna funnes.
Kammarjunkaren stod redan bittida maskeraddagen i ett rum i
baron Gyllenlants’ våning och betraktade en mängd hemtagna drägter,
som skulle begagnas af fröken och några hennes vänner.
»Hör hit, gosse», ropade han till lille Lars, som i sitt nätta
be-tjentlivré sprang genom rummet, »hör, min käre Lars! hör du, går
fröken på maskeraden i afton?»
»Ja, det gör hon», svarade Lars småskrattande; ty det var ej
gossen möjligt att ej småle, då han såg kammarjunkaren.
»Jaså, och hvad skall fröken föreställa? Hm, du kan säga mig
det i förtroende; jag skall ej missbruka det.»
»Men, kammarjunkare», sade Lars, liksom frågande, »det är icke
rätt att förråda sin matmoders hemligheter; jag vet nog, jag, men det
är detsamma, jag säger det icke.»
»Åh-jo, min gosse, gör det; som sagdt är, ingen skall få veta det;
det är endast jag, som vill göra fröken en liten attrapp, förstår du.»
Lars såg illparig ut och närmade sig kammarjunkaren; »jo, fröken
skall föreställa en fröken, och jag hennes page - men tyst!»
»Jaså, en gammal borgfröken; nå väl, tack, min gosse.»
Maskeradaftonen kom; Gustaf Adolfs torg och nästgränsande gator
voro packade med ekipager, och emellan dem, än dröjande, än
undvikande, rörde sig en ofantlig menniskomassa, som kommit för att se på.
Derinne i salongen glindrade otaliga kronor, och tusentals vaxljus spredo
en massa dager öfver föremålen; den herrliga salongen var öfverfyld
af masker och af åskådare.
Bland maskerna såg man en ståtlig borgfröken, med falk på
handsken, åtföljd af en liten page, blanda sig bland mängden, och, tack
vare kammarjunkarens tystlåtenhet, gick en hviskning genom hela
rummet: »det der är fröken Gyllenlants.» Som ett trollslag verkade detta
på en mängd riddare, turkar och kineser, hvilka alla slöto sig kring
den firade skönheten, som kallades dagens drottning, och den sköna,
ridderliga fröken blef öfverhöljd med artigheter och plattheter utan
all ända.
Emellertid gjorde sig både riddare, turkar och kineser ett alldeles
onödigt besvär, ty då man undantar pågen, som riktigt nog var lille
Lars, var hela den ståtliga fröken ingen annan än fröken Augustas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
