Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7?6 Berättelser, skizzer och noveller\
Kammarjunkaren skyndade bort till fröken Augusta med sin nyhet,
och Lejonsvärd följde honom med sin falkblick: »riktigt», sade han
vid sig sjelf, »riktigt, det var hon, och hon har fästat sin
uppmärksamhet vid mig. Godt! början är gjord.»
Har ni någonsin läst om, huru en liten fogel flaxar och vill fly,
men dock ej kan det, då han kommit inom atmosferen af en
skallerorm, som med sitt brokiga, glänsande skinn hvilar i gräset. Det finnes
äfven, hos oss menniskor en känsla af till och med fasa, af kärlek och
förtroende, blandad med fruktan.
En sådan besynnerlig, oförklarlig känsla hade bemäktigat sig lille
Lars, då han i sin frökens, eller rättare sagdt baronens, salong fick se
baron Lejonsvärd, . en af den tidens eleganter. Denne baron var en
stolt, ganska vacker ung man, med ett sätt att vara, som öfver allt
och af alla ansågs som förtjusande. Det fans nästan ingen talang, som
han ej egde till hög grad, nästan ingen god handling, som han ej
hade gjort; hela verlden älskade och beundrade honom, utom lille Lars,
som dock gerna såg honom komma; ty baronen jollrade alltid med den
lille pågen (så kallades han vanligen); men denne, som så gerna hörde
baronen tala, som liksom drack hvarje hans ord med sitt lyssnande,
sitt törstiga öra, såg dock gerna och blef liksom lätt om hjertat, när
han åter gick sin väg.
Fröken Augusta hade före maskeraden behandlat baronen som
alla andra; hade till och med, i känslan af att hon hade för sig en
herskarande, undvikit honom och sökt hålla honom tillbaka och liksom
haft en aning, att hon var inom en främmande sfer, då hon inlät sig
i samtal med denne man, hvars lefnadsglada sätt att vara sväfvade
öfver ett tankedjup, som hon ej kände och som hon fruktade att lära
känna.
När den lille Apollo maskeradqvällen berättade henne, att den
okände var baron Lejonsvärd och ingen annan, kände hon en iskyla
ila genom själen; men hon fattade sig hastigt och tänkte: »jag gör
honom orätt, jag skall ändra mitt uppförande mot honom.
Hon gjorde det också. Det der: »stackars flicka!» hade träffat
hennes hjerta, som fann allting så tomt, så betydelselöst, just derför
att allt ville göra sig så betydligt; och baron Lejonsvärd trädde icke
fram, sökte allra minst att lysa inför henne. Det smickrade henne;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
