Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En prestgård på landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan, ett slags pojke i kjortel; med ett ord en
munter själ, som det behöfdes en mors hela stränghet och
uppmärksamhet att hålla i ”hyfs” och ordning. Man
fick derföre ofta nog höra pastorskans röst förmanande,
att ”Lotta skulle låta bli att försöka klättra i
körsbärsträdet”, vidare att ”det ej passade en flicka att ställa
sig upp på trädgårdsgärdesgården och mata ärlungarne
med flugor eller hoppa på stenar ne i ån”; allt
öfnin-gar, som Lotta fann mycket roliga.
En af husets bemärkelsedagar var den, då pastorn
fick sin tionde; då lånades en stor kaffekittel från
prostgården och kokades i förråd, hvarjemte
pastorskan lagade till allt öfrigt, som kunde behöfvas; lilla
Lotta var behjelplig vid bakning och brygd, och fick
många snubbor, då hon företog sig att af hvetedegen
göra grisar och gubbar i stället för kringlor.
Emellertid gick allt väl, ända till den stora dagen, då det
var ”pålyst”.
Då samlade sig en mängd åkdon utanför gården,
och bondgubbarne besökte pastorn, som, klädd i sin
tjockaste rock och med kaskett på hufvudet, satt på
logen med ett bord framför sig, för att teckna upp
”rättigheterna”. Gummorna åter gingo in till
pastorskan, som hölls i köket och tog emot smörtionden och
linet, hvarefter de införpassades till salen, der Lotta
hade trakteringen om hand. Detta skedde under glam
och skämt, och Lotta var en rätt treflig värdinna och
omtyckt af gummorna, som radade upp sig längs efter
väggarne, och en och en steg fram och tog sig en
smörgås eller en kopp kaffe.
Vid detta tillfälle hade lilla Lotta varit framme
och gjort ett litet ”fuffens”, som innerligt gladde henne.
Man såg nämligen vid ena ändan af det ena
slagbordet en upprågad tallrik af det godaste och vackraste
smör, som någonsin blifvit arbetadt i tjerna, men vid
den andra bordsändan stod en lika upprågad och
utkrusad tallrik med smör af en smutshvit färg och
som spridde en obehaglig härsken lukt kring rummet.
Lotta bet skälmaktigt i den rosiga läppen, då en tjock
bondgumma trädde inom dörren. ”Välkommen
näm-demansmora!” yttrade flickan,” var god, mora lilla, och
tag för er, här är så godt och rart smör”, fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
