Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den nye egendomsherrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i och med detsamma konkurs. Herr Knööl svor på
bibeln uppgifternas riktighet och lät tyskarne svärja
så mycket de behagade. Han började sedan att köpa
landtegendomar, upprättade Öfverallt stora brännerier,
dref handel i gross och gifte sig slutligen med en rik
handelsmans dotter i staden. Till hans lycka dog
svärfar snart; den enda svågern var filosofie magister och
förklarades för galen, emedan han läste grekiska, och
sattes af vällofliga rådhusrätten under herr Knööls
förmyndareinseende.
Herr Knööl hade småningom blifvit en mäktig
man och steg i ära med hvarje år; han blef således
riddare af Wasen och kommerseråd, stadens och
ortens allt i allom, styrare och mecenat.
Nu köpte han äfven Helleby, och så der mot
midsommar rullade en elegant vagn genom byn. Det var
det nya herrskapet, som kom för att taga sin nya
egendom i besittning.
Herr Knööl var en fet och däst herre, hvilket ej
var underligt, då han på senare tiden fått den vanan
att hvarje middag dricka en butelj portvin på maten,
hvilket hade till följd att han vanligen somnade vid
bordet, och hela dieten hade vidare den följden att
rådet årligen tilltog i omfång och oformlighet. Hans
ansigte uttryckte visst ej något nobelt, men likväl
någonting förnämt eller drygt; man kunde tydligen se
på mannen, att han ansåg sig öfver allt tadel och
knapt känslig för beröm. Han var vid tillfället klädd
i damrock och hvit hatt, samt satt halfsofvande dä
han kom till sin by och såg en mängd af sina
undersåtar nyfiket titta i dörrarne. Den nya inspektoren
(ty den gamle var längesedan uppsagd), en lång, smal
och blek figur, med en besynnerlig bredd öfver
tin-ningarne och en omisskännelig stämpel af snikenhet
och falskhet på sitt koppärriga ansigte, satt på
kuskbocken, då och då vändande sig till rådet för att gifva
upplysningar, vid hvilkas inhemtande rådet blott
nickade med den hvita hatten och hufvudet.
Rådinnan, ett starkt brunett fruntimmer, nästan
lika fet och välmående son^sjelfva rådet, satt vid hans
sida med en dyrbar parasoll öfver sig, stolt nickande
åt bondgummornas och pojkarnes klumpiga helsningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
