Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Spelaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittnar, huru man än uttyder det, om en tomhet i
hjernans eller hjertats kamrar, en tomhet, som ofta
nog finnes hos lärda menniskor, men aldrig hos goda,
ett behof att herbergera den husville anden i
spelpassionens baracker, då passionerna uppbränt hjertat,
staden der han skulle bo.
Jung omtalar i sina skrifter ett spöke, en fördömd
ande, som uppenbarade sig, och då han läste i en
bok, genombrände bladen med sina glödande fingrar.
Det finnes många sådana fördömda andar, som bränna
allt hvad de vidröra, och bland dem är spelaren den
farligaste, den lömskaste, den förste vännen och den
förste fienden, som hånar sitt offer. Detta är spelaren
sådan han är då han gjort detta sällskapsnöje till ett
handtverk, då han systematiskt insnärjer sina offer,
suger från dem hjertblodet och skrattar åt deras
döds-vridningar eller deras fäders förbannelser.
Georg Åkerlind hade lemnat akademien och gått
in i ett verk i Stockholm. Det var en kraftig och skön
yngling, ren och oförderfvad när han kom dit; men
han hade ett öfverspändt lynne, ett begär att utmärka
sig, som brände på hans hjerta som en tärande eld.
Ett sådant lynne utbildar sig lätt hos ynglingar, som
snart och genom ett godt hufvud arbetat sig ur
fattigdom och betryck, som se att synkretsen vidgar sig och
tro att alla svårigheter på en gång äro öfver vunna;
de störta då framåt och kasta utränningen till en hel
framtids väf; de skola glädja sina föräldrar och göra
lycka, ej för sin egen, utan för deras skull.
Så åtminstone tänkte Georg. Han arbetade natt
och dag för att kunna visa sin gamle far, att han till
trots för sin fattigdom skulle gå långt på ärans och
lyckans bana.
Bland sina vänner räknade han äfven en ung
baron Wilde. Det var en yngling med bildning, men
han kände ej denna hjertats innerlighet, utan hvilken
vänskap ej kan vara till. Men den unga baronens far
var en inflytelserik man, och Georg trodde att han
med tiden skulle kunna påräkna den gamle baronens
beskydd och rekommendation. Då en yngling kommit
att tro på rekommendationens allmakt, är han redan
med ena foten inom oduglighetens område och kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
