- Project Runeberg -  Guvernanten /
38

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Guvernanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

råkade således genast att stöta rådinnan, och snart
var det ej mera fråga om det kärvänliga bemötandet
eller den ömma slägtskapen; man började helt enkelt
behandla Lotta som en annan domestik; ty det var
hon likväl, huru man än betraktar saken: man höll
sig en piga, som diskade tallrikarne, och en guvernant,
som uppfostrade barnen. Det finnes många menniskor,
som tro sig med penningar kunna bringa allt i nivå,
en pigas skicklighet i sitt yrke i parallel med en
upp-fostrarinnas mödor för barnens bildning, och som låta
läkaren sköta sin helsa på samma vilkor, som drängen
sköter hästarne. Man gör likväl ganska litet afseende
på sina barns bildning och sitt eget lif, då man vill
göra barnläraren och läkaren till handtverkare, i stället
att göra dem till sina vänner, då man endast med
kontanter afbördar sig sin skuld till personer, som borde
betalas med vänskap och hjertlighet. Sådana
menniskor veta hvarken hvad en barnvän eller lärare är, ej
heller hvad det vill säga att ega en deltagande vän
vid sin sjuksäng; de äro personer, som på runstycket
kunna bestämma värdet af sina barns dygd och sitt
eget lif.

Kommerserådet var i anseende till sättet af hans
uppkomst och arten af den ära, han påräknat och
vunnit, just en sådan man; om någon med egen
lifs-fara räddat honom ur en isvak eller ryckt hans barn
från lågorna, hade han ganska säkert kontant betalt
den gjorda tjensten; men hade hans räddare sedan
kommit i nöd och begärt en liten hjelp, blott ett
handtag i olyckan, då hade kommerserådet bestämdt
dragit sin hand tillbaka och svarat: våra affärer äro
uppgjorda; den tjenst ni gjort mig har jag kontant
och genast honorerat, och nu ha vi ej med hvarandra
vidare att skaffa. Kommerserådets vänskap berodde
på plånboken och hans tacksamhet kom alltid från
plånboken; att någotdera rörde något, som låg inom,
anade han icke.

Lotta var flitig, det var omöjligt att med skäl
klaga öfver henne, en mera blygsam, mera god och
tillika nyttig flicka kunde man omöjligen få i huset.
Visst sprungo både Mimi och Amy med sina små
berättelser till sin mor, men alla voro af den halt, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free