Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef med ett ord romanesk eller åtminstone hvad man
i dagligt tal menar dermed.
Inom den krets, der hon lefde, fans intet som hon
älskade, intet som intresserade henne engång, hon
sökte det således utom sin krets och famlade efter
skuggbilder, fastän hon visste att de voro det; men
hon älskade dem så mycket, att hon Öfverallt fruktade
att i deras ställe stöta på verkligheter.
Lotta kom ej att tänka på, att frun kunde afundas
henne skönhet och ungdom, och likväl var det så; hon
kunde ännu mindre ana, att frun hade sina ögon spända
på guvernanten och sjelfva kommerserådet; det enda
hon märkte var, att denne med hvarje dag blef mera
förekommande och faderlig mot henne. Frun hade
sina egna tankar om den faderligheten.
En vacker dag, då frun var borta hos en
grannfru på ”visit”, kom kommerserådet in i Lottas rum;
det var en ära, som aldrig förr händt henne.
”Jag har”, yttrade rådet, som, i parentes sagdt,
var nyrakad och klädd i sin finaste bonjour, med ett
nytt grönt vattradt band i knapphålet, ”jag har hört
min hustru så ofta tala om mamsell Charlottes vackra
blommor, att jag just hade lust att se dem, och
derföre gick jag hit.”
”Herr kommerserådet är alltid välkommen”, sade
Lotta, mycket förlägen öfver det oväntade besöket,
som afbröt hennes läsning af en Lafontainsk roman.
”Verkligen, min goda mamsell, är jag verkligen
välkommen?” yttrade kommerserådet och antog den
mest vänliga min i verlden; — ”ni är fattig, min goda
mamsell”, yttrade kommerserådet efter en stunds
tystnad.
”Icke jag, herr kommerseråd, ty jag är ung och
frisk; men min gamla mor är fattig, ty hon är numera
sjuklig och svag.”
o ”Ja, det var det jag ville säga”, återtog
kommerserådet; ”er fru mor är sjuklig och svag; om jag kunde
göra något för henne, så vore det min glädje.”
”Jag tackar er, herr kommerseråd.”
”Åh, inte att tacka för; då man har en så söt
och god dotter, bör man ej lida nöd, och jag lofvar
er, alt er mor ej skall göra det, så sant jag heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
