Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undantagsstugan cch lilla Trianon.
Komminister Åkerlinds enka bodde nu i sin lilla
undantagsbygnad på Witomta stomhemman. Det var
en bortgömd envåningsbygnad, rödmålad med hvita
fönsterposter och små rutor. Derinne var så snyggt
och så smånätt, i synnerhet i förstugukammaren, ett
litet rum fullt af blommor liksom det varit ett orangeri.
Der bodde ma bonne, som hon alltid kallades allt
ifrån baron Stålskölds föräldrars tid. Det var en god
och älskvärd gumma, den beskedliga ma bonne, ett
gammalt franskt fruntimmer. Detta var allt hvad man
kände om hennes lefnad. Ma bonne hade flyttat till
fru Åkerlind i stället att flytta tillsammans med de
öfriga pensionärerna på Helleby, som kommerserådet
låtit inpacka i ett par tomma dagkarlsstugor på egorna.
Ma bonne kunde ej trifvas der, hon ville ha sitt rum
för sig och kom således snart öfverens med Lottas
mor, att dela hennes enslighet och lefva af den lilla
pension, baronens far anslagit åt henne.
Det fans väl knapt tvenne menniskor, som voro
hvarandra så olika som de begge gummorna, men
också få som höllo så hjertligt af hvarandra. Gumman
Åkerlind var en rättfram och glad menniska, men utan
egentlig bildning. Hon hade väl fylt sitt lefnadsmå!
att lyckliggöra en fattig komminister på landet; men
skulle slagit sig illa ut, om hon varit placerad i andra
än de enkla förhållanden, hennes ställning som
prest-hustru hade med sig. Hon fann ett verkligt nöje uti
att hafva tusende små bekymmer, som tillhöra en
flitig husmoder, men hon njöt också af en mängd saker,
som ej skulle väckt uppmärksamhet hos en annan.
Huru glad var ej gumman, då randningen i ett tyg tog
sig väl ut eller om ljusstöpet lyckades; också underlät
hon aldrig att skratta rätt hjertligt, då hon stöpte ljus,
på det att de skulle brinna klarare. Hon var för
öfrigt temligen skråckfull, hade underliga idéer i många
ting, iakttog en mängd försigtighetsregler som andra
anse alldeles onödiga, och förstod sig till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
