Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den plötsliga förändringen af drottningens min och
hennes ord; ”jag vill ej skilja mig från Ers Majestät.”
”Jo, du måste, goda Perrin; du blir maka och
mor — nå rodna icke, det är något ädelt att vara
maka och mor; du skall ej omgifva mig, du skall ej
tjena en drottning, ty du kan ej älska henne sedan du
har barn att leka med der hemma; du kan blott hålla
af henne, beklaga henne, ej mera; ty naturen, min
flicka, går före pligten, och huru du än härmade
kärlek, skulle alltid ditt hjerta längta hem till din man
och dina små. Nej, farväl, Perrin, kom ihåg din
drottning som en vän.” Marie Antoinette drog handsken
af den hvita handen, som hon räckte sin tärna och
som denna knäböjande kysste — då föll en tår på
drottningens hand.
”Tack, Perrin”, sade den höga martyren, ”tack
för den droppen, den helade mycket, en tår af en
trogen tjenare är motgift mot en hel bägare gift från
mina fiender.”
Så berättade ma bonne framför kakelugnsbrasan i
sin lilla kammare på Witomta stomhemman, och med
den goda fru Åkerlind till åhörarinna, sin skilsmessa
från den olyckliga furstinnan. Det var naturligt att
gumman Åkerlind allt emellanåt interfolierade med
frågor, om till exempel handsken, som drottningen bar
vid tillfället, om hvilken drägt hon nyttjade på
Trianon och på Versailles och i Louvren och ma bonne
fick hela långa vinterqvällarne berätta alla dessa
tusende småsaker: en konungafamiljs sätt att lefva, som
har något så lockande för dem, som äro långt utom
deras krets. Den goda pastorskan, som någon gång
vid afhörandet af de blodiga scenerna i revolutionens
drama, till och med glömde att sjelf sila upp mjölken
efter sin enda ko (en förrättning som eljes ansågs vara
högst maktpåliggande, emedan den var en vana från
barndomen, en ärfd sed efter hennes mor och noga
iakttagen af henne sjelf), satt gerna inne hos ma bonne och
afhörde hennes sagor; ty hon kunde ej uppfatta saken
i annat än detaljer och hade ej begrepp om historiens
sammanhängighet. Det enda hon fann, var att
fransmännen voro dåligt folk, som kunde halshugga en kung
och en drottning, och att det aldrig kunde gå dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
