- Project Runeberg -  Guvernanten /
57

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var tyst som förut, men ett ljus var upptändt och
tvenne män sutto bredvid hennes säng. Den ene var
en äldre herre af ett vördnadsbjudande yttre; det var
ett ansigte, till hvilket man strax fattade förtroende,
ett af dessa som tala, fastän munnen tiger, tröstar och
hugsvalar med blicken, med det sorgsna leendet bättre
än med något ord. Den sjuka såg på honom länge,
utan att säga ett ord, hon sökte att reda sina tankars
kaos, det var länge innan det lyckades.

”Hvem är ni? frågade hon slutligen, ”har ni
något bud från min man?”

”Ja”, sade främlingen, ”det har jag; i sin sista
stund skref han ett bref till mig från sitt fängelse och
bad mig dra försorg om hans maka och barn.”

”Han är då död?” frågade den sjuka.

”Ja, min fru, han är offrad.”

”Ja så”, återtog den olyckliga hustrun, nästan utan
att med en min tillkännagifva hvarken fasa eller sorg.
”Han har då följt sin lille gosse, de äro begge hos
Gud.” Det var något oförklarligt lugnt i dessa ord,
det var utmattningens lugn.

”Jag är skyldig er några upplysningar”, yttrade
främlingen. ”Jag är utländing, är från Sverige, ett
af-lägset, nordiskt land. Jag är egendomsegare och har
gjort er mans bekantskap, för att af honom få planen
till några parkanläggningar der hemma — detta gjorde,
att han vände sig till mig och bad om hjelp. Denne
andre herre är en läkare; jag har frågat honom, om
ni kan fördraga en resa, och han säger att ni kan det,
att det skall göra er godt att få lemna mördarkulan
och fly långt härifrån.”

”Härifrån”, upprepade den sjukå, liksom för att
bättre fästa tanken på sig; ”härifrån, åh ja, hvarföre
inte? men barnet, hvem begrafver mitt barn? gif mig
mitt barn, jag vill värma det, vill kyssa lif i det igen.”
Läkaren lemnade henne barnet, hon smekte det,
liksom det lefvat, och smålog.

”Du kom således från denna verlden, utan att
offras under guillotinen”, sade hon ändtligen; ”ja, herre!
jag vill resa, blott barnet får ro i grafven; hvad är
ert namn?”

”Baron Stålsköld”, svarade denne, som icke var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free