- Project Runeberg -  Guvernanten /
60

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Informatorn,

Har ni någonsin sett en sorts uppfostringsmaskiner,
som flyttas från det ena till det andra stället och
beständigt tröska på bara halmen, ett slag af flyttbara
tröskverk, som kallas informatorer? Det finnes
nämligen ett species sådana, som i hela sin lefnad förblifva
informatorer, gå svartklädda från topp till tå och med
åtdragen halsduk i sällskap, och der hemma på sitt
rum i en grå rock, på sidorna prydd med en mängd
bläckstreck och någon gång försedd med hål på
arm-bågarne samt alltid gistnad i armsömmen, just i
armhålan. Ett sådant flyttbart uppfostringsverk kallas
magister och är bland män detsamma som gamla
guvernanter bland fruntimmer: krukväxter, som knutit sig
i växten.

Man måste erkänna, att en sådan magister
vanligen är det löjligaste och tillika förargligaste i Guds
skapelse; han är en ”kinkblåsa”, som i en månad kan
smågnata på en piga, som ej krusat banden på hans
nattkappa (sådana herrar nyttja alltid nattkappor), som
kan göra hela alnslånga serier af anmärkningar öfver
en lapp på stöfveln, som skomakaren gjort för stor
eller för liten, o. s. v. Hans rum har det mest
tråkiga utseende: böcker, klädda i gråpappersrockar, stå
på hyllan; det är nämligen magisterns sed att aldrig
tåla se ett snyggt band bart, utan han nöjer sig med
att veta, att det finnes ett sådant under gråpapperet;
vidare ligger en linial på bordet, på hvilken magistern
präntat: ”Vänd mig om, skall du få se en underlig
ting”; och om någon råkar att vända på linialen, får
han till magisterns outsägliga glädje, som alltid
utbryter i ett skallande skratt, läsa:

Du var en narr, som på mig såg,

Lägg mig återkom jag låg.

Denna inskription på linialen är snart sagdt den enda
tillstymmelse af qvickhet, som finnes i magisterns rum.

Vidare står i vrån vid kakelugnen en liten
öfver-spunnen butelj, innehållande blanksmörja, och hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free