Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magistern kallar sin ”svartalP, och ändtligen i fönstret
i solskenet en annan, dock likväl oöfverspunnen butelj
af grönbrunt eller blågrönt glas, öfver hvars hals man
ser ett glas vara hvälfdt: det är hvad magistern
kallar ”ljusalfen” och är hva4 pigan kallar ”karaffen”,
det vill säga en butelj vatten. Om vintrarne är
fönstret väl igenklistradt och står merendels fullt af vatten,
som magistern nyttjar till den matematiska taflans
rentvättning och således anser som en Guds välsignelse
der det står; om somrarne står der ett par spruckna
tefat i samma fönster, innehållande en svart smörja,
bestående af sågspån, dam och döda flugor, som
magistern tillsammans kallar för fluggift, och precis två
gånger i veckan blöter upp med litet vatten.
På ena väggen ser man ett söndrigt lakan, under
hvilket magisterns plagg gömma sig, liksom blygdes
de för dagens ljus, och midt under matematiska taflan,
med sin vidhängande harfot och sina kritbitar, står
magisterns vade mecum, en skälskinnskoffert med rundt
lock, som han haft med sig i skolan, på gymnasium
och slutligen äfven i Upsala, der han vistats i sexton
terminer förrän han slutligen tog kondition.
Magistern är sjelf lång och mager, så der mellan
fyrtiofem och femtio år gammal, ty äldre vill han
aldrig blifva; hans ansigte uttrycker lärdom och ett visst
drag af sjelfförtroende och snarstickenhet. Bland alla
varelser älskar han mest katten och gamla
hushållerskan, samt hatar mest fänrikar och hundar, emedan
de begge ej äro artiga mot honom. Magistern har så
till vida rätt, att han sällan träffade en fänrik, som ej
på ett eller annat manér gjorde spektakel med honom,
och sällan kom i sällskap med någon hund, som ej
beluktade hans smala extremiteter och murrade åt den
inbitna svafvellukten, som magisterns kläder antagit
under hans disciplars små huskurer. En sådan
magister är vissa år qvar på hvarje ställe, ända till dess
gossarne kunna grammatikan och svenska historien,
samt äro någorlunda hela om händerna och torra om
näsan.
Så vid lag är magisterns lärdomsförråd slut och
hans principal rekommenderar honom ifrån sig till
någon annan, som har pojkar eller flickor, hvilka skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
