- Project Runeberg -  Guvernanten /
62

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

lära sig historia eller geografi grundligen. Då packar
magistern sin garderob i skälskinnskofferten, får ut det
återstående på sin lön, äter en liten frukostrisp och
afreser på en bondkärra med träfjädrar, klädd i sin
reskappa, ett gammal inventarium af frisade, med fem
hopsydda kragar, och på hvilken malen, oaktadt
magisterns flitiga piskning och borstning, gjort åtskilliga
skador, som hafva en aflägsen likhet med fläcken Plato
i månen, med sin stora krater. När han kommer fram
på det nya stället, är han första qvällen högst
intressant och berättar händelser från sin studenttid och
sitt kamratskap med flere af våra utmärktare
vetenskapsmän samt är mild och god mot barnen, för att
locka dem till sig. Han till och med har något
konfekt i västfickorna, som han samlat på några
begraf-ningar under flera års lopp, och med hvilken han nu
trakterar ”sina unga vänner”, som han par preference
kallar ungarne den första qvällen. Andra dagen är
magisterns sätt redan något annorlunda; ty nu äro
både ljusalfen och svartalfen på sina ställen, han
börjar nu att imponera på pigan genom att visa henne
sitt byxsäcksur och ett halft dussin matskedar af alla
formater, med inskriptioner, dels angående honom sjelf,
dels med namnet på någon smed som fått dem för
öfversmide, och på hvilkens auktion magistern inropat
skeden. Vidare får hon veta att han kallas herr
magister, och alltid skall hafva ett ”spänteträd” och en
”spingknif” på kakelugnen, för att kunna tända på om
det slocknar.

Af detta slags menniskor var magister Drseggel,
som en afton, så der mot hösttiden, kom till Helleby
enligt kommerserådets reqvisition. Man hade nämligen
hört att damerna borde kunna engelska, och emedan
mamsell Åkerlind ej kunde detta språk, förskref man
magister Drseggel, som var ”slängd” i engelskan och
som hade lärt det af en infödd engelsman från Irland.
Man kunde väl knappast höra något otäckare än
magisterns bredengelska, som man dels befarade att få
midt i fysionomien, dels hvaraf man fruktade att
magistern skulle sätta några stafvelser i halsen och
qväf-vas. Mången har ”satt ihjäl sig” med en fläskbit, som
onekligen är mycket mjukare än många engelska ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free