Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt ungkarlshat till qvinnokönet i gemen oeh
guvernanter i synnerhet, och ännu mer då de voro
rödblommiga, hvilket bevisade att de voro ”yrhättor och
inbilska qvinspersoner”, som magistern älskade att
uttrycka sig.
Magister Drseggel företog sig således att noga
observera fienden; hans matta grå ögon sutto under de
yfviga ögonbrynen och vaktade liksom utposter i sina
skyllerkurar, och redan första middagen hade magistern
åtskilligt att lägga på minnet. Guvernanten hade
skrattat en gång, tappat gaffeln en gång och lemnade
tre brödsmulor pä duken. Magistern märkte allt, och
framför allt annat, att guvernanten liksom hade svårt
att ej le, då hon kastade en blick på magistern, som
tyst och högtidligt tog för sig och åt med så
djupsinnig min, som det varit fråga om att lösa ett
algebra-iskt problem i stället för att äta märgpudding.
Magistern beslöt således i sitt sinne att äta ut mamsellen
och blifva ensam regerande vid det lilla hofvet vid
Helleby. Öfverallt kämpa menniskorna om första
platsen, om den äfven är så obeständig som en
informators. Emellertid var ej ännu tid dertill; magistern
måste blifva hemmastadd, innan han ens kunde ladda
minan, och ännu mindre kunde han låta henne springa,
förr än han blifvit varm i kläderna.
Emellertid fortsatte han dagligen de engelska
lektionerna med de små mamsellerna, af hvilka den
äldsta dock var långa slynan, som just nu hade gått till
nattvarden, för hvilket besvär kyrkoherden Tatterqvist
fått sig ett par vackra silfverljusstakar och en såsskål
med slef af samma metall, starkt förgyld inuti.
Äfven-ledes hade kommerserådet skänkt till kyrkan en ny
patén, prydd med hans och fruns namn, och till
kyrkvaktaren en ny kappa med röd klädeskrage, hvilket
allt bevisade kommerserådets nitiska kristendom.
Mimi var, som sagdt är, en långväxt flicka och
mycket mer hyfsad och hygglig än då vi sågo henne
första gången; och det blef således svårt för magistern
att leda henne genom annat än moraler och genom
ett flitigt belysande af den omständigheten, att alla
förnäma fruntimmer nu för tiden kunde engelska, och
att franskan var så godt som aflagd, snart sagdt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
