Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fick af kommerserådinnan den underrättelsen, att
Lotta begärt betänketid. ”Jaså, jaha”, sade pastorn;
”det kan hon gerna få, för si den lathunden snickaren
får ej dragkistan färdig förr än i slutet af nästa
månad, och hennes rum kan således ej komma i ordning
förr än då — naturligtvis, hä, hä, skulle jag visa min
tillkommande, huru hon skulle få det, hä, hä, och
snyggt bör det vara.” En ny dragkista var något,
som för den goda pastorn förenade sig med begreppet
om en ny hustru, liksom en likkista hörde till de
saliga. ”Emellertid”, fortfor pastorn, ”har jag här något
med mig som vängåfva, hä, hä, fruntimmer älska
grannlåt, och om fru kommerserådinnan ville lemna
mamsell Åkerlind detta paketet på hand, så kunde det
ej skada.”
Pastorn uppförde sig mycket trankilt hela qvällen,
talade med Lotta om en sorts skön sockerpotatis, som
han fört med sig från Torskelryd socken, och som
smälte i munnen och som kunde ätas med skal och
allt, med mjölsås och gräslök.
Sedan mannen rest, framtog kommerserådinnan
presenten, som skulle öppna Lottas hjerta; och sedan
det stora gråpappersarket, som befans försegladt med
N. N., blifvit sönderrifvet, fingo damerna fram en
gammal ljusgrågul sidenschal, hvarpå en ofantlig
rosenbukett var utsydd i ena hörnet, en antiqvitet, som
pastorn gaf sin första hustru som ingress, och som sedan
gått fru och fru emellan. Fyra mamseller hade blifvit
bevekta af den schalen. Det var med ett ord pastorns
kärleksschal, som de fyra företrädarinnorna knapt
nyttjat två gånger under sina äktenskap och som endast
hade en enda liten såsfläck, som kom på, då pastorn
gifte sig med Sara Stina, sin sista älskade maka, då
en piga spilde på schalen just vid bröllopsbordet,
hvilket var ett dåligt omen för Sara Stina.
Emellertid emottog icke Lotta den dyrbara
skänken, utan återlemnade den, med begäran, att
kommerserådinnan skulle rent ut säga pastorn, att han skulle
vända sig annorstädes och ej uppehållas i sin fart på
kärlekens vädjobana. Kommerserådinnan å sin sida
försökte alla möjliga öfvertalningar; men mamsellen
hade intet förnuft, utan svarade beständigt nej, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
