Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ack, mamsell, jag har så länge burit på bördan af
adliga fördomar, att jag tröttnat dervid.”
”Det skall ni ej göra”, afbröt honom flickan, ”man
skall vara ädel om man är adel, det tillhör mannen
att sätta prickarne öfver det a som förfäderna lemnade
honom.”
”Snillrikt i sanning”, yttrade baronen; ”men ni
finner likväl icke allt det tryckande i att vara af en
gammal slägt; jag är, Gudi lof, lyckligare, ty jag har
sjelf afkastat bojorna och har derför att tacka en ädel
far, som handledt mig på den bana han sjelf vandrat
med stadiga steg, på dygdens törnbeströdda stig.”
”Är dygdens stig så törnbeströdd?” frågade
guvernanten, som äfven mot baronen ej kunde låta bli
att hänga sig vid ord, ”är den så törnbeströdd, det
är illa för den, som sticker sig, då han går raka vägen.”
”Ja, ni har rätt, för min vördnadsvärde far har
den ej varit törnbeströdd, hans glada ålderdom är
derpå ett bevis”, sade baronen något förlägen; ”ni
borde känna min far, mamsell.”
”Ack ja, jag känner honom genom hans ädla
handling mot min bror. Vi lemnade honom värdet
af allt vårt silfver, för att i ett afseende afbörda vår
eviga skuld.”
”Jaså, ni har betalt?” frågade baronen temligen
förundrad, ty han kände ej en bokstaf af hela
historien, men han fann sig snart och fortfor: ”men det
var så litet vi kunde göra för honom — dock,
mamsell, vågar jag bedja er att få helt enkelt säga Lotta,
man kallar ju er vanligen så? Två vänner böra ej vara
främmande för hvarandra.”
”Nej, herr baron, kommerserådet skulle få
underliga tankar om mig, om baronen en månskensqväll i
ensligheten, som vi här gå i parken, hade börjat kalla
mig vid dopnamnet, nej, herr baron, låt det vara.”
”Men, mamsell”, sade baronen, ”om vi blott då
vi råkades ensamma kallade hvarandra för du — .”
”Nej, herr baron, det går ännu mindre an, jag
har ännu aldrig i ensamhet handlat annorlunda än
inför menniskor. Således, intet derom, herr baron”,
hon lade vigt vid detta ”herr baron”, för att tydligen
tillkännagifva, att det skulle heta så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
