Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der hon skyndade fram genom de sandade gångarne;
nu var hon borta.
”En rasande nätt flicka”, mumlade han för sig sjelf,
”men skygg som en vildfogel, man måste hvissla länge
och väl innan hon fastnar på limpinnen.”
”Ja deri har högvälborne herr baron visserligen
rätt”, yttrade en sträf och snöflande röst nära bakom
baronen, som spratt till, liksom åskan slagit ner, och
såg sig om. Der stod nu ingen annan än magister
Drseggels långa och skrangliga figur, belyst af ett det
härligaste månsken man kan tänka sig.
”Ni — ni är här, herr magister?” frågade
baronen, under det att en iskall rysning for öfver hans
hjessa. ”God afton, herr magister.”
”Ödmjuka tjenare, min högvälborne herr baron”,
sade magistern och lyfte på den spetsiga hatten.
”Det är vackert månsken i afton”, sade baron.
”Jaha, högvälborne herr baron, Luna gör sitt bästa,
hon sitter deruppe som ett litet fat med ugnsgröt.”
”Förlåt mig, herr magister, har ni länge varit här
i parken?”
”Åh ja, i tre månader dagligen, ty jag tar mig
rörelse här just.”
”Jaså, men jag menar i afton.”
Ӂh nej, jag var, hm, hm, nyss utflugen ur buren
liksom en sångfogel, som slipper ut”, svarade magistern.
”Jaså, magistern har således icke gått efter mig
genom hela parken.”
”Nej bevars, hm, hm, ja-jag kom från den der
sidogången just när högvälborne herr baronen gjorde
sin lilla betraktelse.”
”Jaså”, sade baronen vårdslöst, ”ja det är så med
oss ungkarlar, man förgapar sig lätt i flickorna; är det
icke så, min bästa magister?”
”Joo, det har allt sin riktighet”, yttrade magistern,
”det har allt sin riktighet med den saken. Ni sade
något, jag hörde ej rätt hvad det var. Jo se,
högvälborne herr baron, jag höll med högvälborne —”
”Låt bli det der högvälborne”, sade baronen,
förargad öfver det oupphörliga upprepandet af titeln, som
tydligen hördes härflyta af något slags satiriskt lynne
hos magistern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
