- Project Runeberg -  Guvernanten /
96

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjelf, och likväl, så obegriplig är naturdriften, lemnade
han sitt eget hem, der han hade en älskvärd och
bildad maka och ett gladt och godt barn, hvilka begge
han älskade, innerligen älskade, — lemnade han
hemmet, för att hafva ledsamt hos fältkommissarien
Trå-stens.

Majoren hade länge varit ungkarl, och en fattig
officer dessutom, som hade af nöden att lefva hos sina
vänner, då lönen ej ville räcka till, hvilket var ett
mycket vanligt fall; han reste således från ställe till
ställe, skaffade sig en hel verld af vänner, ty han
behöfde så många, och blef småningom så van vid
ombyte af rum och möbler, af beqvämligheter och
obehag, att det blef hans andra natur att beständigt längta
efter förändring i detta fall och att ombyta sällskap,
äfven om han lopp fara att, som man säger, ”byta
ner sig”. Hans fru, född i rikedom och van vid all
lifvets komfort i sitt hem, hade deremot kommit att
anse hemmet som sin hela verld och fann ej nöje och
icke oftare lugn, än hon satt i sin soffa och hade de
gamla bekanta möblerna, sina vänner, omkring sig.

Lottas ankomst afbröt enformigheten af
majorskans lif; hon behöfde verkligen en vän, som delade
hennes enslighet då majoren var borta, och detta var
nästan beständigt, fastän han ofta kom hem och med
sin jovialiska glädtighet, sin hjertliga godhet och den
oskyldiga humor, som genomskimrade alla hans ord
och handlingar, gjorde de få ögonblicken dubbelt
dyrbara och sig sjelf saknad, då han for.

Adelaide fick undervisning, men hon plågades ej
med språken, ty majorskan, oaktadt hon sjelf egde
detta slags bildning, tyckte sig ej deraf skördat någon
vinst. Adelaide fick således en mot andra flickor
nästan motsatt bildning. Hon studerade ej språken,
spelade ej en gång fortepiano, emedan hon ej hade
fallenhet för musik; men deremot sökte såväl modren som
guvernanten att bibringa henne kunskaper, som på
samma gång bildade hennes förstånd och hjerta. Hon
lärde historien, icke lexvis, utan mera samtalsvis; det
var ett favoritämne för majorskan, med hvilket hon
sysselsatte sig de långa qvällarne. Hon gaf sin dotter
begrepp om verldsbygnaden, om hvad jorden fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free