Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till blomma; men växer hon på landet, den sköna
rosen, så måste herrar botanici göra ordendtliga
exkursioner, från hvilka dock de flesta återvända med en
stor korg på ryggen, i hvilken de förvara några
exemplar af förtorkade förhoppningar, pressade mellan det
allra som blygsammaste gråpapper. Som vi veta litet
hvar, är det en skam att få korgfen af flickan sjelf; vi
äro alla, både i anseende till figuren och vettet, ganska
hyggliga, unga män, som ingen tärna kan gifva afslag,
och händer något dylikt, så är det aldrig flickan, utan
alltid någon annan, far eller mor eller tant eller
guvernant, som kommit emellan — med ett ord, det är
en kabal, som gjort att saken misslyckats, och icke
vårt löjliga utseende eller våra seder eller våra inskränkta
förståndsförmögenheter. Ofta nog händer det, att
vederbörande blomsterälskare knapt få se det rara
exemplaret, utan blifva afbrutna vid sjelfva inledningen, och
detta är verkligen i sig sjelf bättre, än att blifva
afvi-sad mot slutet, att nämligen prenumerera på en
framtidsroman, af hvilken aldrig mer än första delen
utkommer. Det är både ömkligt och löjligt att se
sådana friarefärder; der komma droskor, någon gång
hyrda hos sadelmakaren för tillfället, der komma
ka-brioletter, chäser, enspännare och så ända nedför tills
en blygsam karriol, svigtande på sina fjedriga
askblan-karder, stannar framför dörren. Der komma unge män
af alla sorter, långa och smala, korta och tjocka, fattiga
och rika; huset är som grafven, en tillflykt för alla,
och alla bekänna samma tro, äro intagna af beundran
öfver den unga fröken, som de för tre eller fyra år
sedan ej skulle lagt märke till eller ännu mindre
talat vid.
Så var nu förhållandet med majoren på Björkvik,
som dagligen såg främmande herrar anlända, för att
benndra det förtjusande Björkvik; ty alla de der
herrarne voro älskare af naturen och beundrare af sjöar
och åar, lundar och berg, eller sådant som finnes på
landet och som utgör hvad man kallar ”naturen”.
Det är väl möjligt, att kunglig sekter Gatenhjelm,
ja, det är till och med troligt, att kunglig sekter
Ambrosius Gatenhjelm aldrig varit utom Stockholms tullar,
åtminstone för naturens skull. Väl hade han många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
