- Project Runeberg -  Guvernanten /
108

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sådant var kunglig sekter Gatenhjelms inträde på
Björkvik. Mot damerna var han ytterst förekommande,
men var ej i stånd att komma ifrån kapitlet om operan,
hvarpå han hängt upp sig, som om det varit en
gam-mal gärdesgård. Han började, afbröt, återtog,
sam-manvecklade och utvecklade detta ämne, liksom man
kan göra med en qvartlapp papper, af ^hvilken man
gör ett saltkar, kråkor och skepp, allt som det bär till..
Som Adelaide ej sett operan och frun ej var
synnerligen intresserad af spektakler, så blef ämnet allt mera
tråkigt. Sällskapet lade blott sällan ett ord emellan,
och detta är nödvändigt, om det skall gå lätt; talar
man ensam, så går det osmordt och blir allt mera
trögt och gnisslande, men blott sällskapet smörjer litet
grand med reflexioner, då går det som en olja.
Samtalet blef således för unga Gatenhjelm tungt och han
kunde ej begripa, hvarför hans stående formel ej ville
slå in; han började derför slutligen att tala om naturen,
det var också ett ämne, som han hade att draga fram,
när nöden var som störst; han började tala om
än-garnes grönska, om den blå himmelen, den gullgula
solen, den silfverblanka månen, den svarta natten och
den violetta morgonstunden, ty färgerna voro kunglig
sekterns glanspunkter och gåfvo kolorit åt hans matta
teckningar. Men besynnerligt nog upptogs detta äfven
enstafvigt; man njöt på Björkvik af naturen, men man
satte sig aldrig ner att beskrifva den, och både mor
och dotter funno ej mer behag i unga Gatenhjelms
patetiska utgjutelser öfver de omgifvande föremålen,
än i hans beskrifningar på operan. Der låg något
tråkigt och tillkonstladt, någonting hopgjordt i dessa
samtalsämnen.

Andra dagen, vid frukosten, gick det bättre, ty
kunglig sektern blef bjuden af majoren att deltaga i
en promenad.

”Oändligt gerna”, sade kunglig sektern, ”oändligt
gerna; det är ett nöje att se, hur jordbruket inom
Sverige med hvarje dag stiger. Herr majorens odlingar
äro ovanligt stora och vackra, och Kongl.
Landtbruks-akademien har troligen tillsändt herr majoren sin
medalj; det är, å propos, en mycket vacker medalj.”

Herrarne gingo, men till föga fromma för unga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free